söndag 25 december 2016

Beda, veckans rubrik, Beda Larsson alltså

Beda Larsson född 1865 tyckte att det var synd att gammal metoder försvann så hon satt igång och leta reda på gamla kunskaper om växtfärgning, Beda gick på Mora folkhögskola och Emma Zorn blev också intresserad. Det var ju så med Zorns, de ville bevara gamla kunskaper, tekniker och metoder.
Gamla metoder och tekniker fick inte falla i glömska, det är lätt hänt när det kommer nya moderna lätthanterliga färdiggjorda saker långt bortifrån.
Hantverket hinner vi glömma bort tills vi behöver det, sa en bekant, jag tror han har rätt, tyvärr.

Den här bilden är från Linneaskariskullas blogg
 och där finns det mycket grannlåt
Så Beda tog sig an växtfärgning, det var ju ingen som intresserade sig för sånt när det kom nya fina färger som var så enkla att färga med.
Så de granna folkdräkterna som en del anser symbolisera Sverige så är det bara så att de där färgerna är importerade.

Annat var det med Bedas milda växtfärgade garner. De åldrades dessutom vackert, och det kan man inte säga man om syntetfärgerna.


Metoderna är väl inte alltid så trevliga vid växtfärgning, den här artikeln Drucken karl ger bäst färg berättar Gunilla Anderman om Bedas kamp för växtfärgningen.

Själv rensar jag för att få mårarötter. Måra ger en rödbrun färg och det är en favorit. Tomten består i stort sett av måra så det är inte så svårt att få ihop en påse men det får bli en stor påse för det går åt lika mycket rötter som man har garn som ska färgas.

Tack Beda Larsson för bevarad kunskap även om jag inte tänker springa efter fulla karlar med pottan.

I somras satt jag på Zorns gammelgård och spann ull på min gamla spinnrock mest för att visa barnen att man kan göra garn själv. En av guiderna blev så intresserad så han lärde sig spinna och skaffade en egen spinnrock. Lite stolt blev jag då.

Och så skulle jag ju berätta att det är Tove som gett oss teman december och att det finns flera bloggare i fliken Lördagsbloggare

söndag 18 december 2016

Bida, veckans rubrik

När Greta från Våmhus kom lunkande genom korridoren på akuten och sa –Men lungen di pöjk, bajda, eta va föll int nå. (Men lugna dig pojk, vänta lite, det där var väl inte något) Då blev man lugn.

Det var alltså en snickare som hade skurit sig i handen och behövde sys, han var lugn men AT-läkaren  vimsade omkring och var upprörd över såret och han behövde lugnas ner.
Bajda, heter det alltså på dalska, dvs de flesta bydialekter. Dalska har aldrig varit ett skriftspråk men används ändå ibland i text, på Facebook t ex. Sånt är kul



Jag uppfattar bida som att man väntar på det rätta tillfället, rätt läge liksom. Inte bara vänta i största allmänhet. Att bida sin tid är en stillsam syssla, men observant.
Man bidar inte sin tid vid busshållplatsen, där väntar man bara, och man väntar på att telefonen ska ringa och på att posten ska komma och ungar och man väntar och väntar. Men när bidar man sin tid egentligen?

Jag tänker på alla som sitter och väntar på asylboenden, bidar dom sin tid eller väntar dom bara? Och vet dom skillnaden, nej det vet dom inte, hur ska dom kunna det när inte ens svenskar vet.


Själv övervintrar jag i väntan på sommaren

Det var Tove som vill att vi ska skriva om Bida den här veckan. 

tisdag 13 december 2016

Absolut, veckans tema

Vår router har lagt av och vägrar absolut ha kontakt åt något håll, dessutom ser det ut som ett flipperspel och blinkar i alla möjliga färger.
Så nu ska jag försöka manövrera ut det här via mobilen. Håll tummarna.

Absolut är alltså temat för veckans blogg
Det är inte det lättaste att blogga om ett ord men jag vill absolut försöka.
Absolut…?, sa jag fundersamt och maken konstaterade surt att Absolut vodka såldes till Frankrike av den borgerliga regeringen och med i köpet följde Gammeldansk (kryddat brännvin). Den försäljningen var ett stort svek enligt maken.

Men absolut är ett mycket bestämt ord. Enligt SAOL betyder det fullständigt, oinskränkt och ovillkorligt.
Och så döper man en spritsort till det, full kan jag förstå men fullständigt och ovillkorligt känns väldigt konstigt.
Det känns lite som om ordet absolut blivit kidnappat och numera är synonymt med en spritsort..

En gång för länge sedan var jag på en föreläsning med en logotypeanalytiker. Det var en invandrad tjej som ville ha starta-eget-bidrag för att dra igång en firma och analysera logotyper. Hon fick inget bidrag men hon startade i alla fall och hade sedan ett framgångsrikt företag.
Hon var konstvetare och bildanalytiker.
Det var Absolut vodkas logotype hon analyserade och berättade om det var mycket intressant. Det är så mycket vi sväljer med ögonen och som går rakt in i hjärnan, vi har svårt att värja oss emot alla reklambilder. Vi får lära oss att tänka kritiskt, men inte att läsa av en bild lika kritiskt.


Och vad blir kontentan av detta?  Möjligen att vi ska ta tillbaka orden och vara försiktigare när vi får bilder vi inte bett om.

Avslutningsvis en lite rapport från helgens aktivitet storbakning i bagarstugan

Ingrid kavlar och Emma gräddar

Det blev fem kassar bröd!