fredag 30 september 2016

Hallå!


I går morse vaknade jag i en rosa dimma, förklaringen var en ovanligt färgglad soluppgång men den såg ju inte jag, p g a dimman.

Men jag tror ni försvann i dimman. Vart tog ni vägen? Alla mina länkar till andra bloggar var plötsligt bara borta. Nu har jag försökt rekonstruera listan. Har jag glömt något?

söndag 25 september 2016

Min relation till syntet och plast är veckans rubrik dvs lördagsbloggen

Olgakatt styr septembers teman och nu handlar det om något jag inte gillar, egentligen. Men hur undviker man syntet och plast? Hur gjorde man förr? 
Matrester hamnade i en pyts med ett fat över. Nu letar jag efter de gamla matdosorna i plåt. Fortfarande alldeles utmärkta att ha mat i och man kan i allmänhet hitta sånt på loppis


Det där med plastlådor är ett problem, plötsligt finns det inga alls hemma för de har vandrat iväg som matlådor och vart tar locken vägen?


Plötsligt är det bara omaka burkar och lock kvar.

När det gäller syntet i kläder så är det riktigt svårt att undvika. Dessutom är det väldigt svårt att hitta kläder som är tillverkade på ett människovänligt sätt. Man borde inte köpa kläder som inte är garanterat ekologiska och faire trade. 

Har man en gång börjat med ull så är det nästan lite plågsamt att dra på sig syntet igen. Ull är det bästa på vintern, lin är väldigt trevligt på sommaren.  Bomull är väl trevligt men inte miljövänligt.


Den här helgen skulle jag göra något helt annat men det blev inställt och jag kunde inte motstå frestelsen att åka till Wåhlstedts spinn-SM. Nej jag tävlade inte men jag klappade ull. Och kunde inte låta bli att köpa lite.


Varför, jag har garn, väldigt mycket garn t o m? Den frågan har nog många spinnorskor ställt sig. 

En granne som försöker att sluta röka konstaterade att spinnandet var utmärkt i den kampen och det är något meditativt med små upprepade rörelser. Och det blir något som man kan göra något av, garn.


Jag använder gärna ullkammar istället för kardor. Här finns en förklaring på hur kammarna blev till.


Här är en liten del av det jag spunnit, priset är nog ca 5000 kr/härva om man ska räkna timpenning, men det gör man ju inte.


En sån här skulle man kunna sticka, om man spann annat än grått.

lördag 17 september 2016

ekologiskt är veckans rubrik på lördagsbloggen

Ibland blir jag väldigt fundersam, hur ekologiskt är det med ekologiska bananer, uppenbarligen importerade och förpackade i plastpåse? En mycket miljökunnig bekant hade varit på bananplantager som odlar ekologiska bananer och hans korta kommentar var bara: Det finns inte.
Varor som flugits hit ser jag inte som ekologiska.

Men blåbären vi plockade ett par mil härifrån, dom är ekologiska


Likaså de bär vi köpte av asylsökande som så gärna plockar och säljer. De hade fått tomma plasthinkar från restaurangköket och står det 10 kilo majonnäs på hinken så rymmer den väl 10 kilo...
Nåja, vi tar det där en annan gång.


Lingon plockade vi själva, man måste ju ut i skogen, lika ekologiska


Och trattkantareller, garanterat ekologiska, måste man ju ha
När jag satt i mossan och plockade så ringde Pensionären från andra sidan bergknallen, Kom och hjälp, hinken är full och det är jääättemycket svamp här. Det är svårt att gå ifrån svamp i skogen.


Och hemma i växthuset mognar tomaterna,  endast besprutade med vatten. Det är de tomaterna som grannen drog upp från frö genom att skiva tomater han gillade och lägga skivorna på jord. Det gick ju bra, lite väl bra, han fick 60 plantor och höll på att bli husvill i tomatdjungeln.
Till det serveras lammkött från grannen. Ägg köper jag från en annan granne. Så såtillvida kan man väl säga att vi lever ett föredömligt ekologiskt liv. 
Värre är det med kläderna, det är svårt, nästan omöjligt att köpa ekologiska fairtrade kläder. Så det får bli secondhand i möjligaste mån, det är ju rätt så ok men lite dålig sortering.

Det är Olgakatt som styr över lördagsteman den här månaden och resten av bloggänget hittar du i fliken ovan.

lördag 10 september 2016

I betraktarens öga

Idag är det Olgakatt som vill att vi ska fundera över temat I betraktarens öga.
Hon menar nog inte det där med bjälken och grandet.

Vad ser man för färg egentligen och hur ska jag veta vad andra ser? Eftersom jag ser olika nyanser med höger och vänster öga så litar jag inte längre på mitt färgseende. Det var när linsen i mitt vänstra öga byttes ut p g a starr som alla färger blev mycket tråkigare. Å andra sidan blev allt som förr var vitt och gulnat med åren vitt igen, men bara med det opererade ögat.

Så vad är sant, det jag ser med det opererade ögat eller det jag ser med det icke opererade. Och vad ser andra? Kanske inte konstigt att grått är min favoritfärg numera.


Vilka värderingar ska man lägga i det man ser? Min favorittall är gammal och medfaren, den har stått vid älvkanten och överlevt både översvämningar, torka och stormar, men den lever.
Jag gillar tallen, den är trygghet.
Maken muttrar över dåligt virke och inga vidare plank av den kvistiga spretiga kraken.


Nu i helgen har Mora Hemslöjdens Vänner bytt lokal och ett antal vävstolar och material och utrustning har flyttats.
En människa som kan backa med släpvagn är ovärderlig i en sådan situation.

 Vi bad några starka killar att de skulle hjälpa till att bära. Fem starka glada killar kom och bar delar till vävstolar fort och lätt. Men jag undrar om de hade en blekaste aning om vad det var de bar.



När vi som är vana att hantera vävstolar såg gavlarna t ex uppochner så fick vi tänka till lite


Det räcker tydligen att vända på grejorna för att det inte är självklart längre. 
När man ställer ner en vävstolsgavel så ställer man den med fötterna ner, vanligtvis. 
Men så blev det ju inte nu. 

Men det är inte fullt så mycket kaos som det ser ut.
Men i en utomstående betraktares ögon ser det nog bedrövligt ut.

onsdag 7 september 2016

Spegelvänt, det är svårt

Det var inte jag, den här gången. Men det finns skäl till att jag inte stickar vantar.

Vår syjunta, som väl mera är en slöjdjunta, hälsar på ett asylboende en förmiddag varje vecka. Vänliga människor lämnar garn och tyg till oss som vi tar till boendet och ibland är det ufon. Någon har börjat med ett stickprojekt stor entusiasm och inte orkat fullfölja, ungen växte ur det, modet förändrades eller också lessnade man bara på hela grejen. Men kvinnorna på asylboendet tar gärna hand om en del och stickar klart.

Men de här vantarna vill ingen befatta sig med, inte jag heller.


Jag stickar inte vantar  av den enkla anledningen 
att det är så svårt att tänka spegelvänt.



Och det är klart att man skulle kunna sticka ett par som är likadana fast åt andra hållet.
Men näää, orka.


tisdag 6 september 2016

Därför odlar, trots allt

Oj, är ni redan igång, Och här sitter jag och sover.

Jodå jag kämpar på med mitt odlande och misslyckas hela tiden, det är tur att jag får hjälp från alla möjliga håll. Grannen t ex skivade en gul tomat och la skivorna på jorden.


Det var en väldigt livsvillig tomat och blommorna vällde fram, jag tog bort mer än hälften av blommorna och det blev nog för mycket kvar ändå. Så den tog sig över hövan. 


Malvan tog sig så småningom och blommar som mest nu.

Värre var det med purjolöken


det är det som ser ut som kvickrot som är purjolök.

Det är synd att jag missade att fota väninnans knubbiga purjolökar. Allt prunkar villigt och generöst i hennes trädgård. Det är ganska fet jord i det området och jag funderar om jag ska norpa med mig en hink blanda ut i min magra sandjord.


Hennes störvaxbönor var hejdlösa


Men jag har i alla fall, helt osannolik, lyckats få fram rosor, både gula, rosa och röda.



Men nästa år ska ni få se på odling för då ska jag hämta dynga från grannens hästar och förkultiverar och rensa och pyssla som bara den.