söndag 12 juni 2016

Jag är i trädgården



Ursäkta, jag har varit lite frånvarande, jag har varit i trädgården. Det borde jag nog inte varit med tanke på att det prunkar mest där jag inte varit.

Det här är blå bergvallmo, det står så på lappen. Den verkar inte må bra och blommar gör den då rakt inte. 
Förra året planterade jag tre stycken, en blommade. De andra två ägnade sig åt att göra praktfulla blandrosetter. Sedan försvann den enda som blommade, det var bara ett hål kvar, den andra dog under vintern. Och den tredje ser som sagt inte ut att må bra. 


Någonstans läste jag goda råd om Blå bergvallmo en trött och erfaren odlare sa "sätt dom var f-n du vill dom dör ändå. 


I trädgårdslanden ser ganska eländig ut också, jag vattnar och gödslar och fjäskar men det hjälper inte mycket. 

Det här ska bli ärter har jag tänkt, återstår att se vad de små plantorna tänkt.

Det kan bero på att det varit 1-2 grader varmt på nätterna och inte så hävligt på dagarna heller. Eller också är det nödår. Jag har hört att Nate är gott i sallad och det har jag ju gott om


Utanför mina odlingsförsök prunkar det minsann.Förgätmigej kantar stenläggningen och så fin. Eller är det mormors glasögon?


Hundlokan står som ett skir knypplad spets 


Smörblommor är små solar och maskrosost får svår konkurrens 


Vad heter de här då, Brudslöja kanske, Prunkar villigt och glatt


Rabarbern kostar på sig ordentligt


Midsommarblomster både vita och blå finns det gott om


I år har jag fått jordgubbsplantor och dom har jag ännu inte lyckats ta död på. De ser ju ganska energiska ut och har mycket kart.


Dotterns ampelliljor har bott i mitt växthus ett tag, jag vet inte om det varit konvalescenthem eller palliativ blomvård. Nu ska dom få ny jord.


Klimatisen mår prima trots att den bor i en sandhög mot lagårdsväggen.
Fast egentligen är det en kaprifol, och jag deppar över att jag råkade ta död på klimatisen när jag beskar den.

9 kommentarer:

  1. Nej, det är te-ärenpris, och vackert kantar den kanten...
    och vacker är din trädgård. Min längtar nog efter min efter ett avbrott som inte borde ha fått bli men så blir det.
    Bergsvallmo har jag förstått att är jättesvår...den blå varianten i alla fall. Du får väl prata vett med den! Kanske det hjälper?
    Vi har en nakenhäck i år...jag får nog lov och återkomma till det eländet i ett blogginlägg.
    Ha det så himla bra bland ogräs och icke-ogräs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just det, så var det Ärenpris.
      Trädgårdar, det är liksom både krävande, oro och glädjeämne.

      Radera
  2. Den längtar förstås efter mig och ingen annan :)

    SvaraRadera
  3. Man får vara glad att det växer nånstans även om de egna odlingsansträngningarna är roligast - jag gillar inställningen; nate sägs ska vara god i sallad! Härligt att jag har så mycket nate! Känner igen det där med att det växer mest där man inte varit. Har precis tagit en morgonrunda i trädgården efter diverse studentfirande och konserter och kan skriva under på det! Ha en fin dag! Här skiner solen idag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag kan tänka mig att du haft fullt upp under avslutningssäsongen. Lite lugnare nu?

      Man skulle nog kunna plocka ihop en rejäl sallad medan man rensar, nate, svinmålla, maskrosblad... Smörstekta maskrosknoppar lär ska vara en delikatess, men allt blir väl gott när man steker i smör.
      Solsken även här.

      Radera
  4. Din "klimatis" liknar mera en kaprifol, tycker jag.
    Många ogräs är synnerligen vackra och tappra är de verkligen trots nordisk kyla.
    Jag plockade en gång en jättehög med mållor och tänkte servera som spenat. Det blev en matsked ungefär när det var kokt. Dåligt betalt för mycket jobb, minst sagt. Men blir det hungersnöd, så....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå visst är det en kaprifol men jag var så koncentrerad på klimatisen så det blev fel. Jag har nämligen skött om klimatisen och beskurit den på inrådan av nån som ansåg sig veta. Då dog den, klimatisen alltså.

      Svinmålman ger inte mycket mat, det var väl därför man började odla spenat istället.

      Radera
  5. Det är liksom som så det är. Gör man insatser dör dom. Gör man inga insatser dör dom ändå. Men något slags knep måste vår farbror Erland ha haft, för hans bergvallmo höll på och blommade till för ett par tre... well, några år sedan. Och nu är det 26 år sedan han dog. Han måste ha gjort något som jag missade att följa upp, för jag minns den sedan åtminstone 1970-talet, på samma plats, till frampå 2000-talet. Ack att man inte kan fråga honom!

    PS. Håller med Olgakatt om klematisens egentliga identitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det stavas Dynga, Erlands knep alltså. Valborg klagade någon gång rätt bittert över att det var drygt att köra skottkärror med dynga.

      Ang klimatisen, se svaret till Olgakatt

      Radera