torsdag 21 augusti 2014

Kolmila i Siljansfors skogsmuseum

Det börjar bli höst och då är det dags för en kolmila i Siljansfors skogsmuseum. 

Kl 18 fredagen den 29 aug. tänds årets mil. 
Den är bara 25 kubikmeter den här gången, en hobbymila säger kolarbasen PerArne.


Hela milan ska täckas med granris och över det läger man kolstybb så att det blir tätt.


Den lilla kolarkojan med två hårda britsar är inte fullt så romantisk som visorna säger. 


Men kolarkojor har alltid ett fönster och det är alltid placerat så att man kan se hur milan sköter sig.




Varje torsdagskväll har Sussie och PerArne serverat kolbullar. Sussie är inte riktigt nöjd med sina
– PerArnes blir mycket bättre, men jag måste ju göra det ändå bara för att jag inte förstår mig på höpressen, sa hon när hon fick sköta kolbullepannorna själv mitt i slåttern.


Kolbullepannorna är lite speciella. De är runda i bottnen så att fläsk och fett samlas närmast värmen. Sedan häller man på smeten och vickar runt pannan så att smeten ligger runt kanterna. Men att de är runda gör att de inte står stadigt så därför finns det små hakar i gallret som man hakar fast pannorna i.
Men det tror jag är PerArnes egen uppfinning, fiffigt.

Självklart kan man steka kolbullar i vilken stekpanna som helst, (men det blir ju inte samma sak).

Recept:
Rimmat fläsk i tärningar och lite smör att steka i
Gör en smet av Kornmjöl, Vatten, Salt
Stek fläsket, häll på smeten ganska tunt och grädda

Kolbullar var basfödan för kolare och skogsarbetare för länge sedan och receptet blev som det kunde bli. Man använde inte vetemjöl, det var för dyrt, man kunde inte ha med ägg eller potatis ut i skogen, det skulle bara frysa.

Uppdatering
Och sedan for PerArne hem och tänkte och fixade och nästa kolbulleservering såg det ut såhär 

Gallret är större så att det får plats flera pannor. Dessutom finns det plats för tre våffeljärn mod. ä. Och en särskild liten vinkel som är stöd när man vänder järnet. Och för att inte bränna kläder och mage så finns det numera en skärm runt elden. 
Men eldpallen är densamma.

lördag 16 augusti 2014

Kattvakt

Man har varit kattvakt

Visserligen är det kul att ha lite mera att springa på än de 24 kvadrat dom är vana vid. 
Alla ytor utnyttjas

 
                                                              Men det är ju tröttsamt

Dom bara sover


Innekatter vet inte hur man gör när man är ute och läskigt är det ju, men spännande att titta på. Ända tills grannens katt knallade förbi, det var för otäckt.


Så här husse går ut med med kissarna så är det inte till någon större glädje för någon

När husse kommer hem och så blir han klappad på kinden.

tisdag 5 augusti 2014

Händigt II

Svågern ringde. Han har lärt sig att fråga innan han slänger något och nu var det frågan om bambu. Hans svärfar var korgmakare och jag vet inte vad han använt bambu till men nu skulle det städas i uthuset och svågern frågade om jag var intresserad.
Elin i Kråka, Emma sydde och Sara Kånåholts fotade


Ja, jo, dottern använder bambu när hon gör huvudbonaden till Ål-dräkten, tror jag.
Den kallas Kråka och det går åt kanske en halvmeter till att hålla upp framkanten.

Ska du ha hela knippet? frågade svågern, Tja, sa jag, det kan ju vara bra att ha. Ett knippe för mig är det man greppar runt med en hand och en bambupinne är väl som en skidstav ungefär. Det kan man stå ut med.
Så kom svågern, med släpvagn!
Varje "pinne" är ca 8 meter

Nu har jag gjort blomstöd, liksom stängt in rabatterna och gett blommorna stöd

Men vad ska man hitta på sedan då? Det är för grovt att fläta korgar av.
Någon som behöver bambu?