söndag 30 mars 2014

Klocka d v s Moraklocka lördagsblogg

Idag tycker Karin på Pettas att vi ska skriva på temat Klocka. Kul teman har hon gett oss i mars och nu tar Musikanta vid. Mer om lördagsbloggarna i fliken ovan.

Klockstapeln i Mora är påklädd
Klocka var det ja, Musikanta snodde klockstapeln innan jag hann sätta pennan i den och likaså med kyrkklockorna. Men hon gjorde det så bra så hon är förlåten, det är ju liksom hennes område.

Å andra sidan har jag väl ett givet tema i Moraklockan.

När jag var barn lekte jag ofta med grannkillen, Bernt, han bodde på en bondgård och i det köket, bredvid kökssoffan stod en moraklocka. Mellan köksfönstret och soffan stod den. Bukig åt sidorna och platt på framsidan och med ett lock som satt fast med en träpinne i ovankanten.
Tjock - tjock - tjock lät den. Inte något fint litet tick tack tick tack, nej den gick med stora steg och sa tjock - tjock - tjock.
Och på kökssoffan satt Bernt och jag och läste Kalle Anka. När mamman, Britta, hade bakat fick vi limpsmörgås och det var de gångerna jag åt när jag var barn. Brittas limpmackor var det godaste som fanns och så moraklockans tjock - tjock som såg till att allt skedde i lagom takt. Och så smöret, Britta kärnade smöret själv men osten kom från mejeriet, en stor rund hushållsost. Vi åt och vi åt …

Ja apropå moraklocka då.

Det var på 1700-talet som golvuret började bli på modet och i Polhems mekaniska verkstad i Stjärnsund lärde dalkarlarna sig hur det gick till att göra klockor.

Det var folk från trakterna norr om Siljan som lärde sig att arbeta med finmekanik.  Marken var för mager för odling och man var tvungen att hitta på något annat att försörja sig med. I en av morabyarna, Östnor, arbetade man med klockor i varenda gård, och i grannbyn Selja på andra sidan älven var man inte långt efter.
Bossel Anders med keling Lund Mait
Fotot är troligen från tidigt 1900-tal och Anders är stolt över klockan
Bossel Anders satt i sin stuga och filade på sina kugghjul. Marken här består av mager sand och det går bra att gjuta i och man gjöt i mässing och svarvade detaljer och filade och gjorde klockor, dvs urverk. De urverken gick man omkring och sålde och fodralet tillverkades på plats så det var tidens mode som fick styra om det blev ett rakt eller bukigt golvur.
Bossel Anders på gamla dar enl Anders Zorn.
Men så finns det ju kyrkklockor också både på kyrktorn och i klockstaplar. Vid klockstapeln i Mora finns ett litet torg som heter klocktorget. Enligt sägnen ska man ha gjutit kyrkklockor där.  Traditionen att gjuta klockor och pinglor finns kvar än men nu är marknaden för hästpinglor inte så stor. Hästpinglorna var förresten till för att varna timmerkörarna att nu var det en häst med lass på väg i den enkelspåriga forvägen. Det gick ju inte att mötas på forvägarna.

Världens vackraste kyrktorn enligt vasalöparna
Mitt inlägg på temat Klocka kommer lite sent och jag har en del att skylla på, dels har vi firat en 30-årig och dels har vi ingen moraklocka i huset (vilket är snudd på skandal) så jag fick gå runt i byn och be att få fotografera ett. Det här stod hos grannen Maria och är tillverkat i här i byn troligen i huset den står i.

En riktigt fin moraklocka 
Så ser stängningen ut.

onsdag 26 mars 2014

Visan om arbetsförmedlarens vardag.



Det vore ju förfärligt synd om ni missade den här bara för att är utsläppta från arbetsmarknaden.

lördag 22 mars 2014

lördagstema Kruka

Jo jag vet att jag borde plantera om pelargonerna nu. Men de krukor jag har är försmå, vartenda år är dom för små. Jag fattar inte hur det går till, dock ska jag plantera om blommorna, någon dag. Är ju pensionär, hinner senare.

När PettasKarin föreslog Kruka som dagens tema så kom jag genast att tänka på när föräldrarna skulle flytta från det stora huset som de bott i, bara tillfälligt, i fyrtio år.
Flera lördagsbloggare i fliken ovan.

Fullt hus
Det var mamma som inte stod ut med att bo på svärmors vindskammare medan pappa var inkallad så hon hyrde en lägenhet på en skola.
Skandal och ekonomisk katastrof för hela släkten sa svärmodern som alltså var min farmor.
Åren gick och de blev ägare till huset och hade lyckats fylla det med auktionsfynd och gamla bra-att-ha-saker.

Och fyrtio år senare var det alltså dags att flytta.

Och vi packade och packade och fördelade saker. Varje helg åkte vi dit och packade och flyttade, det tar tid att tömma ett sådant hus. Jag tror vi höll på ett helt år.

En ovanligt tråkig gråmulen dag skulle jag packa i skafferiet (ca 10 kvm). Jag plockade ner porslin, burkar, krukor och lindade in i tidningspapper och packade i lådor. Varenda sak skulle det tas beslut om, ska den vara kvar och i så fall åt vilket håll ska den?
Vi var nog ganska trötta och mamma var inte frisk men var med så gott det gick och eldade i spisen och  lagade mat och ojade sig över att vi jobbade och slet. Vi var trötta och frusna och less på detta oändliga packande. Stämningen var inte på topp,

Fortfarande sprucken
Det var då jag bröt ihop.
Jag hade tagit ner en höganäskruka från en hylla och vis av erfarenhet tittade jag i den eftersom det oftast låg någonting i allt som det det gick att stoppa någonting i.

Det låg en lapp i krukan:
JAG HAR EN SPRICKA I BOTTEN
Det var alldeles lagom mycket för att jag skulle börja skratta hejdlöst. Jag satt på golvet och tjöt av skratt.
Mamma kom störtande och undrade vad som hänt. Sedan var det klippt, vi hade ett hysteriskt skrattanfall båda två.
Det var säkert nyttigt.

onsdag 19 mars 2014

Mössfabriken

Första gången jag förstod vitsen med en vits när jag var barn så var det när jag såg en liten skämtteckning på ett par katter som satt utanför en fabriksport med skylten MÖSSFABRIK. 
– tror du vi kan ha missförstått något? sa den ena katten.

Mössor är ju ett problem, vad jag än sätter på huvudet så är det missklädsamt och jag ser uppriktigt samt inte riktigt klok ut.  När mamma och jag behövde pigga upp oss så provade vi hattar och fnissade glatt.

Ett annat problem med mössor är att det försvinner en per säsong, jag har ingen aning om vart dom tar vägen men borta är dom och i vinter försvann favoriten ganska tidigt. 


Numera har jag ju tid så jag satt igång att sticka en mössa

Den blev väldigt ful och det är precis mina färger, grå-beige-blek. När jag satt på mig den skrattade alla åt mig och skakade på huvudet och sa Nej. 
Så det var bara att sätta igång med en till


Det blev inte bättre, den är jättestor och passar nog på en ungdom med korvhår. Eller också kan man använda den som bollkasse till ett handbollslag, nästan i alla fall.

Så det blev till att leta mönster igen, och garn



Den här blev till slut en favorit men jag har testat några varianter innan jag kom fram till detta:
Jag stickade en remsa 16 maskor och 150 varv rätstickning. Sedan stickade jag ihop remsan och plockade upp maskor på kanten (75 m) och stickade ett varv. Nästa varv ökade jag en maska mellan varje maska (150 m). Därefter ökade jag lite efter behov, jag tror det blev var 10-de maska på de två följande rätvarven. Sedan blev det 15 varv rakt på slätstickning eller vartannat varv avigt och vartannat rätstickning. Sedan räknade jag antalet maskor och delade med 6 och stickade ihop var 6-de maska på ett rätvarv och fortsatte minska var 5-de, var 4-de osv på vartannat varv. Tror jag.


Sedan blev det en grön mössa och en blå och en grön till men dom har vandrat iväg åt olika håll. Mössor gör ju så.

lördag 15 mars 2014

Katt lördagstema



I Margareta Ekströms bok berättar katten Olga om sitt liv i huset där det också bor en människa. Olga är ganska ointresserad av människan även om hon måste tillstå att hon är lite imponerad. Människa kan nämligen öppna konservburkar. Det är en alldeles underbar liten bok med mycket filosofi

Man kan inte äga en katt heter en diktsamling som gavs ut 1976. En bok att spara och läsa i vid behov. Den lilla diktsamlingen finns säkert på www.bokborsen.se Och har du inte hittat Bokbörsen tidigare så är det verkligen dags, men skyll inte på mig.

Så förnedrande, och det står Error på displayen

Den här lådan med pyttesmå kattungar stod under min säng när vi hälsade på bekanta på Ljusterö. Det var full fart i lådan i tretiden på natten och jag sov inte mycket. 

Sonen ryska katter är inte så rädda för vatten

Murre som bodde med oss länge hade sina spanarplater

En mycket gammal och trött Murre, 19 år gammal.

Ytterligare en katt har Simon, korta tecknade filmer som mycket fångar kattens små egenheter mycket väl.

Nej, Hundar har jag aldrig förstått mig på.

tisdag 11 mars 2014

Vårpromenad med troll i skogen

Solen sken och jag drog på mig stövlarna och tog en promenad. Det finns en stig utmed älven och nu på vintern har någon kört med snöskoter där och packat till snön så det går bra att gå också.  Men det var inte inspirerande att bada.

Jag störde nog en svan, den lät sur och simmade iväg. På andra sidan älven ligger en fin stuga, där bor en man som heter Olle, han har föreslagit att jag ska komma och hälsa på.
Det har jag inte gjort.

Lite längre bort efter stigen hittade jag ett gult troll, eller vad det var…



Jo det var tydligen ett öltroll, verkade ha fått lite för mycket.

Men sådär kan det ju inte få se ut så jag plockade i alla burkarna i lådan och traskade hem med skräpet. Så om ni hör något rykte om att jag har synts på byn som en ölburksplockare så stämmer det.

söndag 9 mars 2014

Konst, hantverk mm

Förlåt att jag är sen men jag är faktiskt sladdbarn och har aldrig kommit ikapp.
Men jag jobbar på't.
Kolla! Exotiska blommor


Falsk
Jag tog ledigt från vintern och for till Stockholm för att möta våren och umgås med syrran och redaktören men syrran bad om ursäkt och drog sig tillbaka med en dunderförkylning.

Men innan förkylningen slog till på allvar hälsade vi på hos den osannolika Sven Harry och hans guldhus i Vasaparken.
Sven Harry samlar konst och har utställningar i guldhuset. Nu är det Nathalia Edenmont och hennes fotografier som visas.
Försåtligt vackra bilder. Men jag visar inga bilder här, sök henne på nätet eller gå dit om du har en chans, det är klart värt det.

Man kan göra ett besök i Sven Harrys herrgård också, eller i alla fall i den kopia av herrgården som byggts upp ovanpå guldhuset.
Där finns den konst han samlat men Helene Scherfbecks självporträtt får hänga på toa för det är en förfalskning.
Zorn var också där men han fick hänga i hallen för det här var äkta vara 


Sedan började syrran låta alldeles för illa och fick inte vara ute och leka mera. 

Inget kul väder för förkylda, blåste gjorde det också

Lägg till bildtext


Så jag drog iväg till Nordiska. Det är en utställning om ränder nu.
Ränder är inte helt enkelt. Under medeltiden var ränder syndigt och jävulens bländverk. Syndigt var det och kyrkan förbjöd och alla bröt mot förbudet förr eller senare. Senare blev det fint att ha råd att väva ett tyg i en och samma färg för att visa att man verkligen hade råd. Och så har det växlat.

Men att den här traven med madrasser skulle representera bolstervarsrandning är jag inte riktigt med på.

Nordiska Museet är ett starkt barndomsminne. Jag minns inte så mycket detaljer men mera känslan av stort tungt mörkt. 

Och så svanen. 
Jag minns alldeles tydligt svanen, den fanns där för 60 år sedan också och jag stod där med näsan över bordskanten och förundrades. Säkert frågade jag och eventuellt fick jag något svar som jag troligen inte godtog. Kanske hade jag redan bestämt mig för att människan är obegriplig och hur 17 skulle man kunna få ner en svan i diskbaljan?

Och sedan for jag hem och då hade jag missat både Liljevalchs och Etnografiska. Men jag får ge mig iväg igen. Bara syrran frisknar till snart.

måndag 3 mars 2014

Nu är det vår!

Dvs nu skulle det ha blivit vår. Enligt traditionen är vasaloppssöndagen den första vårdagen men det verkar ha blivit fel i leveransen.
Men det är ju rätt vackert i alla fall.



söndag 2 mars 2014

Årets vasalopp

Nu är det över, bara städningen kvar liksom.

Såhär har vasaloppsspåret sett ut hela året, nästan. För att man ska veta var det går så har det markerats med vita gatstenar rakt över rondellen vid kyrkan


Sedan blir det Vasalopp men först blir det tjejvasan, öppet spår, kortvasan, skejtvasan och blåbärsloppet och sen blir det alltså Vasaloppet. Det tar en vecka drygt.


Och för att åkarna ska kunna komma fram till målet så lägger man ut snö, tonvis med snö, konstsnö och natursnö. det innebär att man stänger av en del vägar och gator


Men då gör man en genomfart, i alla fall för gångtrafikanter. Här nånstans under snön är rondellen.


Och så är ju kommersen på plats, här är det skinn och godis och stickat och valla bl a. I de stora tälten längre bort håller de stora firmorna till. Dit gitte jag inte gå.

Nu är det bara städningen kvar.

lördag 1 mars 2014

Kvarn lördagstema

Nu är det Kvarn som ska diskuteras. Det är Karin på Pettas som har hand om teman i mars. Kolla i fliken ovan. Och kryddkvarnar tål verkligen att diskuteras.  Finns det någon som är bra?
En gång fanns det en kvarn med två handtag som man tryckte ihop, den var bra men den slank ner i en soppa och försvann sedan under oklara former. Den saknar jag.



Den som är längst till vänster är helkass och borde avyttras men jag tror ju alltid att det är maskinisten det är fel på men nu är det utdömd av andra också. Nästa är ganska bra men tom. Själva kvarnen sitter i locket  och det lyckades jag ju få dit men jag klarar inte av att ta bort det och fylla på burken och nu är den i det närmaste tom.

Träkvarnen är är ganska bra men nu ser jag ju att den borde saneras och så har vi nykomlingen den svarta skönheten med extra funktioner. Man kan ställa i tre olika grovlekar på malningen.
Den där svarta lyxkvarnen flyttade in i huset när fem gäster åkte härifrån häromdagen. De hade åkt slalom och försökt laga mat i vårt kök.
Det gick bra ända tills det skulle malas svartpeppar över pasta carbonara.

Jag lovar nu att göra mig av med de två som är halvbra och att sanera träkvarnen.

Och nu blir det kaffe. Eftersom dotter och måg tycker det var bättre förr så blir det kaffe från bönor som de maler själva. Men det var ett sjå att hitta en fungerande kaffekvarn och de nya elektriska var inte till att tänka på.


Ps. Och så var det väninna som satt och funderade när vi andra diskuterade självförsvar och någon sa att man kunde slänga peppar i ansiktet på angriparen – jag har bara en pepparkvarn, funkar det? Ds