söndag 28 april 2013

Vinter ra

Nu har vi gjort det, rasat ut vintern.
Som den lata person jag är inbjöd jag till arbetsläger på museet. Det verkade inte bli någon anstormning och det blev det inte heller, men vart tog dom vägen?

Ingen här i Kockans koja

Ingen i Skogvaktans koja heller

Aha, här är dom nästan allihop, kring fikabordet

Nu är det så rent och fint i alla sju kojorna och skogsmuseet. Nu återstår bara lite småplock som att ställa i ordning i flottningsmuseet och i logen, Det behövs nya skyltar i skogsmuseet och så ska alla stigar röjas. Det räcker till några arbetsläger till.
Pensionären hittade ett eget litet projekt, en gammal torrgran hade fallit rakt över kolbottnen.


8 kommentarer:

  1. Ser ju trivsamt och idylliskt ut.

    Den där torrgranen, kan det vara råvara till nästa mila, månne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och GRATTIS till att ni har städat ut vintern, skrev jag någonstans, men var? Av misstag någon annans kommentarsfält? (Hoppas det inte var alltför olämpligt i så fall!) E-post från den andra datorn, som jag inte kommer åt just nu? Hur som helst kommer nog en uppföljning under dagen.

      Radera
    2. Eller, vänta lite... inte SMS heller... nej, FB var det ju! Undrar om jag borde dra slutsatsen att jag ska dra ner på antalet möjlige kommunikationskanaler. Papperspost+telefon kan vara lagom.

      Radera
    3. Va? Twittrar inte du?

      PS veden var naturligtvis till ångmaskinerna. DS

      Radera
  2. Ja det skulle nog fungera, men det behövs spisved till den öppna spisen i restaurangen också. Men i akutläget gällde det att få stigen ren.
    Vet finns det gott om i skogen.

    SvaraRadera
  3. Fikabordet brukar ha en viss dragningskraft på folk har jag noterat. Alltid skönt att få vårstädat i övrigt - det pysslade vi själva också rätt mycket med i helgen, i den egna trädgården och på trottoarerna runtom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår solen är härlig, och avslöjande.

      Radera
  4. Åh, vi som haft barnen i kooperativ och bott i bostadsrättsförening, jag veeet hur svårt det är att få folk att ta sig i kragen och komma till städdagar och liknande. Men när man väl är på plats där tillsammans, är det alltid lika trevligt och gemytligt.

    SvaraRadera