fredag 26 april 2013

Nu är det slut mellan oss

Idag vill Nilla att vi ska skriva om porslin i Galleri Fredag

Och med anledning av ämnet porslin så ska jag få be att meddela att det är slut mellan mig och Blodgivarcentralen.

Relationen började när jag såg vilken effekt en påse blod kunde ha.
Mamma var sjuk kunde knappt stå på benen, hon åkte ambulans till lasarettet. Där fick hon ett par påsar blod och kom skuttande hem och tyckte att fönstren måste putsas.
Då började jag ge blod, det var 1997 tror jag. Pensionären hängde på.

Varje gång man ger blod får man en sak värd kring hundralappen. I början kunde man ge motsvarande värde till Röda Korset men så blev de andra hjälporganisationerna truttiga och därmed upphörde det. Nu får man välja en sak, en mössa, sockor eller porslin t ex.
I början valde vi de klassiska muggarna

Sedan gick vi  över till de blå muggarna, sedan skålarna och faten.

Men nu är det slut med den saken och orsaken är fikat.
Efter själva tappningen så ska man fika, det är noga med den saken. Men fikat består numera av Polarbröds färdigbredda inplastade mackor, till det serveras automatkaffe, man kan välja sockerdricka också. SJ gjorde det bättre på den tiden man hånade deras mackor.

Då tröttnade jag. Om jag tar mig till Blodgivarcentralen och lämnar 4,5 dl blod och tvingas fika innan jag går därifrån så vill jag ha något som innehåller näring och är gott. Choklad hade varit bättre.


8 kommentarer:

  1. Men fina är de, de där muggarna. Ta med eget fika och be att få två skålar i stället, kan det va något?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Porslinet är fint men vi har så det räcker nu. Dessutom börjar de ställa frågor om min ålder och hälsa, så då får det väl vara då. Jag behöver mitt blod själv, tror jag.
      Annars så har jag nog tänkt att jag kunde ta mig mig ett fat mackor bara för att visa hur mackor ska se ut.

      Radera
  2. Jag tänkte också föreslå det eller åtminstone påtala det för någon ansvarig. Kul att lära sig ett nytt ord "truttig". Det måste väl betyda att de blev lite avundsjuka, eller?
    Jag tycker nog också att det räcker med muggar och skålar. Muggarna saknar dessutom handtag vad jag kan se. Nej, jag skulle nog också behålla mitt blod för mig själv i fortsättningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag tänkte avsluta relationen under ordnade former men nu är det helg, jag väntar till på måndag.
      Truttig är nog mera förorättad och sur.
      Vi sat just och pratade om ord som försvinner ur språket. Det är synd för det finns så många användbara ord, Kurka, Prikla, Vässel t ex.

      Radera
  3. Jag försökte en gång i tiden att bli blodgivare, men jag är så stickrädd så mina stackars kärl gömmer sig och bråkar, så ingen vacker Swedish Grace-serie för mig.;-) Tycker verkligen att de borde vara rädda om er blodgivare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det vara med nålar. En av de mera bredaxlade karlarna på mitt förra jobb skulle också börja lämna blod. Han gick dit på morgonen och kom inte tillbaka förrän efter lunch. Han hade svimmat. Det funkar ju inte med såna blodgivare. Men det är ju tur att andra klarar det.

      Radera
  4. Tänk jag trodde man gav blod för att hjälpa och inte för att få något?
    Önskar Dig en fin helg! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, det är det jag gjort de senaste femton åren. Det var väldigt synd att möjligheten att ge ett bidrag till en hjälporganisation togs bort. Möjligen drabbades hjälporganisationerna av avundsjuka och oginhet.
      Men nu krävs det att man ska fika efter blodgivningen och ska dom tvinga i mig något så vill jag ha näringsrikt och gott. Resten avstår jag gärna.

      Radera