lördag 27 april 2013

Lördagsbloggen Vintern ra

Idag vill ByFånen att vi ska skriva på temat Vinter ra...

Och visst ska jag göra det, jag ska bara rasa ut först, vinter alltså.

I morgon är det städdag på Siljansfors Skogsmuseum och jag har skickat ut inbjudningar till "arbetsläger" med fika ock kolbullar.
Och jag har aldrig förr hört så många barnbarn som ska passas.
Ja det ordnar sig nog ändå.

Så jag ber att få återkomma i ämnet i morgon kväll.

8 kommentarer:

  1. Jag gjorde ett försök att få med barnbarnen, med si det gick inte alls. Möjligen på grund av konkurrerande födelsedagskalas... Hoppas du inte blir alldeles ensam i vårstädningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ursäktad, det är ju lite lång transportsträcka och jag har full förståelse att ungarna föreddrar födelsedagskalas.
      Jag tror det kommer ett par till.

      Radera
  2. Undrar vad kolbullar är för något. Det kanske skrämde iväg mor- och farföräldrarna. För övrigt räcker det väl med att EN av dem passar barnbarnen...
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolbullar är en delikatess som var skogshuggarnas basföda. Först steker man fläsk och sedan slår man på en smet av kornmjöl och vatten. Som fläskpannkaka ungefär. Skogshuggarna kunde ju inte ha var sig ägg eller potatis med sig ut i skogen eftersom det skulle ha fryst. Allra sist i den här filmen om kolmilan i Siljansfors finns det lite fakta om kolbullar och Pensionären både gräddar och äter.

      Radera
  3. Kära mor sa också att man kunde baka med majsmjöl det måste jag prova , jag har städat hela dagen , fast ute i solen . Trädgårdsmöblena och fönster har fått sig en duvning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man bakar det med majsmjöl kan alla allergiker äta det. Och jag undrar om man inte skulle kunna göra om det till fikabröd om man ringlar lite honung över istället för salt eller rårörsocker kanske.

      Gruvar mig för fönsterputsningen det är så tråkigt.

      Radera
  4. Kolbullar har jag nog hört talas om. En fin film, intressant och lite spännande med tändandet.
    Man får vara glad över att det finns folk som intresserar sig för en gammal kulturgärning och låter kunskapen leva vidare. Även här har det inte rasat ut ännu, av olika skäl..men det kommer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan höll gubbarna på och vaktade och pysslade med kolmilan dag och natt i en hel vecka. Förr i tiden kunde ett par karlar sköta flera milor samtidigt men nu var det många gubbar på en mila. Dom hade jättetrevligt och verkade trivas bra i skogen. Det stod en stor hink med öl på kylning i bäcken...

      Radera