Något som gör mig glad. Det är temat för denna oktoberfredag
och det är
Desiree som kommit på den originella idén. Glad i oktober, hur tänkte
du nu Desiree?
Det finns väl inget kul med oktober, mörkret kommer och
kylan, i värsta fall snöar det också. Jag känner mig som en gammal rugguggla som bara sitter i ett hörn och surar.
Det är bara elände med oktober, se här:
Vindruvorna hann inte mogna denna eländiga sommar och inte
blev det bättre i oktober. De är så sura så varken fåglar eller getingar vill
ha.
Inte hann sedumen gå i blom i år heller, men se där ligger
ju handsken som försvann häromdagen.
Och där hänger ett kvarglömt äpple, hur kunde jag missa det,
det blev ju bara sju stycken.
Nu gäller det att överleva oktober. Det är bara att bita
ihop och släpa sig igenom vintern. Någon skidåkning blir det inte, jag har
fortfarande sviter efter en svårartad vurpa. Klarar vi av att skrapa bilrutor
och skotta snö fram till mars och Vasaloppet så är det värsta över.
Inomhus slipper man i alla fall se dammet vilket möjligen är
ett glädjeämne. Städa måste man ju i alla fall.
Men titta där, där står en korg med garn.
Och det är mycket alpacka och silke och en del kaschmir i
den korgen. Silke och kaschmir är mina favoriter. Det är så härlig lyster och underbart att arbeta med. Det röda silkesnystanen uppe till häger var
så vackert före starroperationen men nu är det för blåaktiga. Grått är ju också vackert, en favorit i alla nyanser, och roströd. Det bruna är rent silke och jag undrar hur det går att sticka
av det, det rinner nog iväg, det blir spännande att pröva det.
Men jag har mera silke, ganska grovt och det tror jag att jag ska väva
av, det har liksom inte mognat riktigt, det har inte talat om vad det vill bli
men jag fantiserar mycket med det. Det spräckliga garnet är gamla sidensaris
som repats upp och spunnits till garn, det är först i kön att bli stickat av.
Jag har tröttnat på alla flammiga garner men det här gillar jag, det kommer
från någon solidarisk handel. Undrar var jag köpte det?
Det blir nog kul i alla fall att få slå sig ner i höstmörkret med
några härliga stickningar på gång, man måste ju ha flera att variera med och så
bandväven och vävstolen. Jag överlever nog den här vintern också. Snart är vintern över och då jädrar ska jag ha en
riktig sommar annars kontaktar jag ARN.