måndag 2 juli 2012

Min flottarkärlek till spelekan


En modell av speleka 30-40 cm, fin.

Speleka...
Gissa om jag stavade länge och försökte lista ut vad detta kunde tänkas vara. Till slut, med hjälp av föremålets idnummer kom jag fram till en bild och insåg vad det var. 
Spel-eka.
Så hittade jag en modell på spel-ekan också, alldeles underbart vacker och helt skalenlig.
Det handlar inte om musik utan om en högst ordinär eka med åror och allt. Mitt i denna eka sitter ett spel (alltså en jättetrådrulle med vev, ungefär) som man använde för att spela in timmer med på den tiden man flottade timmer i alla tänkbara vattendrag.
Man förankrade spel-ekan i en dykdalb och spelade in timret, rodde sedan vidare till nästa dykdalb och släppte efter linan och så förankrade man ekan och spelade in igen. Och så höll man på tills man kom dit man skulle. 

Snart börjar ni kunna det här, nästa lektion kommer nog att handla om chackel och saxhammare, tror jag.
Medge att mitt nya jobb ger en massa nya kunskaper och insikter. En del styrketräning får jag också.

2 kommentarer:

  1. "Och så höll man på tills man kom dit man skulle..."
    Men vart var det man skulle?

    Urgullig spelekmodell!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det beror ju på, till sågen kanske, eller till bättre transportväg. Att flotta timmer var ju ett sätt att transportera det.
      Jag klafsar omkring i flottningskunskap och sjunker allt djupare i detaljerna. Det är nog viktigt att jag, liksom flottarna, inte sjunker för djupt.

      Radera