onsdag 30 maj 2012

Nya ögat


     
Nu när jag har fått ett nytt öga och ser hyfsat med båda ögonen kanske jag skulle kunna minska texten lite. Det blev lite mycket kanske.
Ett problem som uppstått är att jag ser olika färger. Det ”nya” visar kritvitt där det ”gamla” ögat visar en dämpad vit, lite gulaktig. Nja, det där blev väl lite överdrivet.
Samma sak hände mamma när hon opererades för gråstarr. Hon hade sytt lapptäcken och var väldigt säker i färgsättning.
Men sakteliga hände det något och hon kombinerade så konstiga färger tyckte jag. Det insåg hon också när hon kom hem med sitt nyopererade öga. Då åkte lapptäcket undan.

söndag 27 maj 2012

Att operera starr på privat klinik


Bilden lånad på 1177


Nu har jag varit där ingen, i Stockholm. Denna gång var mitt ärende att operera ena ögat som drabbats av grå starr. Vårdgarantin slog till och jag tänkte att det är väl bättre att de lokala 90-åringar åker till Falu lasarett och får sin operation gjord så kan jag krångla mig iväg till Stockholm.

Jag var på kliniken på Sabbatsberg i god tid. En sköterska gav mig en tablett och droppade något i mina ögon och bad att få de papper jag fyllt i vad jag har för mediciner och vad jag är överkänslig mot.
Anna som sannolikt var läkare kollade min syn och sa att den var dålig på flera sätt
En skojfrisk man bad mig följa med in i operationsrummet, det var troligen operationsassistenten för han gjorde i ordning inför operationen. Efter en stund kom Anna och operationen började. De var irriterade över att Falu lasarett hade så lång kö till starroperation och undrade vad de hade för sig i Falun, egentligen. De, Anna och assistenten, hade varit i Falun och hjälpt till att operera bort kön men det hade varit så otrevligt så, de hade inte ens fått blommor fast de åkt hela vägen dit, sa dom.
Men dom fick säkert ganska bra betalt, tänkte jag.
Anna och assistenten pratade hela tiden om detta och personalschemat och bemanningssituationen.

Nu är man ju inte så kaxig när man ligger på operationsbordet men jag skulle väldigt gärna vilja vara huvudperson i min egen operation. Det var förvisso en rutinoperation för Anna och assistenten, men inte för mig.

Det var inget rådgörande ang styrka på nya linsen, inga frågor om eventuella allergier. Vid kontrollen nästa dag frågade jag om de hade någon förklaring på varför det kändes som om jag hade kolsyra i huden. Det hade man inget svar på. Det hade man inte på mina andra frågor heller. Men när jag kom hem kollade jag FASS på nätet och där stod det att myrkrypningar var den vanligaste biverkningen på den medicinen.

Jag funderar på att tala om det för Dr. Anna.
Nästa gång tänker jag hävda min plats i kön på Falu lasarett för där bryr dom sig om patienterna. Det är liksom hela idén med offentlig vård medan den privata vården har som affärsidé att ge ägarna vinst. Då blir lätt patienterna ett nödvändigt ont och ett störande moment i verksamheten. 

fredag 25 maj 2012

Fredagstema


Semestertips
Man åker inte ifrån Sverige på sommaren. Bara så ni vet. Men från oktober till mars är det t o m rekommendabelt att fly detta klimat och mörker och åka söderut.
Guiden går hem, i moradräkt och stövlar
Men nu är det sommar och det finns massor av roliga saker att se och göra ganska nära. 
Kring Siljan t ex.
Har man inte sett Zornmuseet så bör man göra det, Zorns hem bör också ses och varför inte fullfölja zorntemat och titta på Zorns textilkammare. Textilkammaren är en guldgruva för textilnördar med historiska intressen. Zorns gammelgård ligger alldeles intill.

Fast det vet ju både Erik och Gösta
att myrorna bor i skogen
Efter det ägnar man sig åt friluftsliv och tittar på Siljansfors skogsmuseum och det arboretum som också finns där. En liten restaurang finns det också.
Har man barn med sig så kan man gå knattestigen och vill man ha en lägre promenad så tar man järnbruksstigen.
Men det är alltså naturstigar i en naturlig skog med allt vad det innebär.
En dam, som nog inte var så van att gå i skogen, kom in på restaurangen och klagade över att ingen hade varnar för att det var myror i skogen!

tisdag 22 maj 2012

Boken har kommit


Jag borde ju naturligtvis ha gjort en massa annat men så kom boken. Peter Korns trädgård.
Och jag blev sittande med den, länge, för boken är tjock. Det är massor med vackra bilder och intressant resonemang om vad växterna trivs i. 
Växterna och jorden (dvs underlaget) styr och odlarens uppgift ska vara att ordna till det efter de förutsättningar och behov som finns. Egentligen är det ju rätt självklart.

Denna f.d ros sas vara härdig
och anspråkslös.
Det är sista rosen på den här tomten.
Vill odlaren odla rosor så får odlaren göra det där rosorna vill växa, inte där odlaren vill ha rosor. Så nu har jag insett det.
Det finns växter som trivs i sand har jag läst, därmed finns det hopp för mig som bor i sandgrop.
Det är rötterna man odlar, står det på ett ställe och jag tänkte att ja just ja, så är det ju.

Det som stör mig lite är att alla växter nämns med latinska namn, men de kanske inte har några svenska namn än, nyinvandrade som de är från Armenien, Kirgizistan och Yunnann. Växter som är nya för oss men som tydligen kan fungera i vårt klimat, på rätt grund.
Vi hälsade på i Peter Korns trädgård och gjorde det alldeles för tidigt på året.  Egentligen såg det bra ut som grushögar med storsten i. Men det var intressant att se en trädgård naken, det syntes bättre hur den var uppbyggd. Peter tycker om att gräva och han har grävt fram klipporna för hand, enligt skvallret är han lite deppig på vintern för då kan han inte gräva.
Det finns ett recept på kladdkaka i boken, kladdkakerecept hittar man på de mest oväntade ställen. Kakan är god, Mirjam bjöd på den.

söndag 20 maj 2012

Skogsmuseum


Skogsmuseum
Jag har sett två, ett av dom är jag gift med. Museerna är mycket olika.
Jonas berättar om huggarspisen,
några dm av en färsk stock.
Så här är det.
Pensionären är ordförande för Siljansfors skogsmuseums styrelse och det är svårt att inte bli indragen i verksamheten. 
Häromdagen var det studiebesök på skogsmuseet i Elverum och jag fick följa med. Besöket gjordes tillsammans med ett gäng som brukar bygga kolmila och kola. Orsa kolkraft kallar dom sig. Det är lärorikt att resa med folk som är kunniga i ett ämne där man själv är ganska blank. Jonas bjöd på kaffe som han kokade på en huggarspis, Det gick fortare och var väldigt mycket trevligare än på ett gasolkök.
Välsnidade modeller på spelflotte i Elverum

Skogsmuseet i Elverum är ett stort museum som behandlar det mesta i skogsväg mellan fjälltopp och havsfisk. Stort, fint, påkostat och med statligt stöd trots att bara 20 % av skogen i Norge ägs av staten.
Pensionären kollar före invigningen i Siljansfors,
kostymer sliter han inte på
Och så har vi Skogsmuseet i Siljansfors. 
Mindre muséebyggnad, mera skogsnära och väldigt trevligt. Jag har följt utvecklingen de senaste åren. 
År av ideellt arbete, det gör man bara om det är givande eller angeläget på något sätt.  Det har varit mycket administration och mycket grovarbete. Medgångar och motgångar. Ibland är motgångarna obegripliga.

Det är när man går och tittar på allt det där, allt slit, tunga grova verktygen som man anar hur drygt det måste varit. Då känna man vördnad för hur det här landet byggdes upp.

PS. Det finns ett skogsmuseum i Lycksele också DS

fredag 18 maj 2012

25




Det är tveksamt om det var bättre förr och framför allt är det oklart när Förr inträffade, sådär på ett ungefär i alla fall.
Men det fanns 25-öringar. Pappa som samlade på allt samlade också på 25-öringar, troligen i förvissning om att silverpriset skulle gå upp. Vilket det möjligen har gjort. Samtidigt har påsen med 25-öringar fallit i glömska. Tills nu.

När jag letade fram påsen med mynten hittade jag pappas gamla plånbok, eller vad heter en sån här? Pung, pluska?
Ur den drog han fram en femma eller en tia när jag kom hem från examen i folkskolan. Det var stort.

En 25-öring som blev en anekdot i släkten var när pappas kusin, med glimten i ögat, var på auktion. På den tiden höjde man nog med en krona i taget om det inte var för exklusiva saker. Men kusinen höjde med 25 öre med gäll röst och en utpräglad stockholmsdialekt. Det gjorde hon på nästan varje utrop tills den stackars auktionisten bad henne hålla klaffen. 

onsdag 16 maj 2012

Sparris och framtidsplaner



Om man förstorar bilden och tittar noga så kan man ana
några magra bleka sparrisförsök
Att planera trädgård är inte lätt. Det ska vara snyggt, lättskött, miljövänligt och lättillgängligt. Och man ska tänka på framtiden.
Klimatet ställer till det, ett kallhål i zon 5-6 är ingen höjdare, mager sandjord gör det inte lättare. Morötterna blir som stoppnålar. Jag har slutat slåss mot naturen och inser att om jag ska ha en prunkande trädgård så får jag finna mig i rådande förhållanden. Alltså har jag beställt Peter Korns bok Odling på växternas villkor. Dyr, men det får bli vårens lyx.
Nässlor, rävrumpor och sparris trivs i sandjord har jag hört och jag planerade sparris. Nässlor och rävrumpor klarar sig själva. Och sparrisen har kommit upp!! Nu ska den visserligen växa upp och vissna ner i tre år innan man kan börja skörda så ni är välkomna 2014.
Det är väl lite korkat att plantera sparris när man är 60+ (vad? vem? jag?). 
Häromåret planterade jag en mycket liten ekplanta. Tanken var att jag skulle sitta i skuggan under den på min ålder. Nu når den mig till midjan så om den lägger på ett kol och jag blir uråldrig så kanske jag hinner med lite ekskugga.
Det måste ju vara en snygg kant, men vad och hur?
Nu ska jag bara leta på en hyfsad kantspets till senaste sjalen. Jag har ett garn som är silke/ull och funderar på om jag kan virka en snygg kant. Hm...

lördag 12 maj 2012

Jag har varit i Stockholm



Elin vävde, jag känner henne.
På onsdagskvällen steg jag av tåget på Centralen och började genast längta hem. Jag störtade iväg (glömt rabatthäftet hemma, igen) till Nordiska Museet för att se vävutställningen som var fantastiskt fin. Åk dit, se och njut.

Blommar sent, som jag
Hela torsdagen ägnade jag också åt Nordiska, eller rättare sagt Nordiska Museet ägnade hela dagen åt mig. Kunniga, engagerade, tjänstvilliga människor berättade hur det går till bakom kulisserna, märkning och registrering mm.

Det här har mina rådjur missat
Sedan blev det miss i planeringen och jag fick fyra timmar över. Efter museernas stängning, med ömma fötter och knackig ekonomi. Det kändes ganska hopplöst.
Jag gick till Kungsträdgården för att se hur vackert träden blommar. Det hade blommat över och alla blombladen låg på backen.
Utom några, som liksom jag, var lite sena.

Ipod? eller bara hörselskydd?
På Vasagatan var det fina jätteplaneteringar. Det ska jag berätta för mina rådjur.

Människorna gick fort med en smartfone som en sköld framför sig och proppar i öronen, alla verkade trötta på folk.

Statyn utanför Centralen hade dragit på sig hörselskydd. 

Och till slut kom tåget som en räddare och jag fick åka hem.

fredag 11 maj 2012

Halv 8


Fredagstema, halv 8 hos mig.
Sorry, det funkar inte. Jag har antagligen en väldigt trött bekantskapskrets, halv åtta är för sent.
Tvprogrammet har jag svårt för. Kanske är det tävlandet, eller kommentatorns putslustigheter. Dessutom kommer maten i skymundan, och självklart uttalar jag mig som om jag vore expert, jag har sett två program och inte ens de program där två av mina goda vänner var med.
Numera blir middagar med vänner tidigare och tidigare. Det tenderar att bli sen lunch. Och det kan man ju också ha. Men det får nog stanna där, rör inte min frukost.

Halv åtta på morgonen har för det mesta varit avresetid, Då ska jag sitta på cykeln för att komma till jobbet i anständig tid. Om jag har jobb ”hemma på sockna” Annars får jag släpa mig iväg till halvsjutåget.

Även nyårsfirandet flyttas tillbaka någon timme p g a stigande ålder. Vid tolvslaget låg alla i sina sängar och sov, alla i det huset i alla fall men grannarna var vakna och firade ordentligt när klockan slog tolv. Naturligtvis vaknade alla och surnade till över detta oväsen mitt i natten. Samtidigt måste man ju tillstå att det vanliga är att fira nyår vid tolvslaget.

Nu är det fredag och klockan är halv åtta och då åker maken till bybastun enligt en gammal tradition.


tisdag 8 maj 2012

Odla, odla och sticka och repa upp


Liten kvarglömd snödriva till höger 

Nu har jag kommit mig för att så frön ute på landet. En väninna hävdar att de gror när det är dags. Hoppas att de små fröna inte ser den kvarglömda snödrivan.
Ja det är alldeles för tätt men en del rader, rädisor t ex, ska ju bort ganska snart.
Potatisen har tittat upp i sina burkar och jag kupade genom att häva på mera jord. Persiljan bidar sin tid inomhus än så länge.

Och så ska jag komma ihåg att lägga ärter i blöt.
Men för att jäklas med rådjuren och grannens katter ska jag lägga kompostnät över.

Nu med ättika och vinäger
Än så länge går odlandet bra. Återstår att se om det börjar gro och om jag får ha det ifred för rådjuren. För närvarande luktar det ättika på trappen, men det är så dags nu.

Alldeles utschasad fjäril
Drama i många akter bestod i att försöka få en fjäril att förstå hur man flyger ut ur ett växthus. Fjärilar är vackra men rätt korkade och när jag till slut hade fått den att flyga ut där det var öppet så var den ganska trött. Den satte sig på backen och såg ut som om den tänkte dö. Men den har flyttat sig några gånger och 
verkar fortfarande fundera på hur den ska göra med framtiden.

Och det jag stickade när vi åkte till och från syrran över helgen, ca 40 mil, det hinner man ett helt nystan på, det får jag repa upp för jag trodde ju att jag kunde mönstret, fel fel fel.

söndag 6 maj 2012

Rör inte mina penséer !


Före

Hm, hur gick det här till tro.
Mycket små barn brukar kunna plocka det dom tycker är finast och plockar man blommor så är det väl själva blomman som ska plockas.

Efter
Men rådjur gillar också blommor och här är det gott om såna. Kanske blev det smått om mat när det plötsligt kom en snödämp häromdagen och då stod det ju maten serverad på vår trapp.
Dock tänker jag hävda revir och hänvisa rådjuren till skogen igen. Annars ska jag berätta för dom att rådjursstek är jättegott och om man har timjan, rosmarin och en aning ingefära i såsen blir det ännu bättre.

fredag 4 maj 2012

Fredagstema Danmark


Det var nåt annat än Siljan det, men ser ut att blåsa lite kallt

Innan Pensionären blev pensionär jobbade han fackligt i Metallarbetarförbundet. Fackligt arbete är inte arbetstidsreglerat. Han jobbade all-tid. När det blev dags för semester föreslog han att vi skulle åka till danska metallarbetarförbundets kursgård. Och det var väl lika bra tänkte jag, gift med Metall, lever med Metall och semestrar med Metall.
Vi for och hamnade på en kursgård på Jylland tillsammans med danska och norska metallare. Det var mycket trevligt och välordnat med mat och fika var tredje timme och jag slapp både disk och tvätt i en hel vecka. Ungarna fladdrade iväg med nya kompisar som det fortfarande, 20 år senare, har kontakt med.
Det ordnades utflykter i buss och det var Legoland, naturligtvis, Danmarks största vattenkraftverk, det var riktigt gulligt, och en gång for vi till Thyborøn som jag trodde bara fanns i väderleksrapporten. Busschauffören guidade och berättade att byborna var skyldiga att ha staket runt sina tomter och gärna odla något som höll sanden på plats.
Ölbilen började inte köra till Tuborøn förrän på femtiotalet. Det var ogudaktigt att dricka öl. Men danskarna i bussen klagade på chauffören för han hade en dialekt som de inte förstod. Då ingrep Pensionären och tolkade, hans moramål fungerade ganska bra ihop med den gammeldansk västjylländska.
Apropå Gammeldansk så är det franskägd numera.

PS Och idag har vi det såhär DS
Fryser nog också

onsdag 2 maj 2012

Betungande tankearbete i trädgården


Liten och tapper men lite kall om rötterna

Våren gör framsteg och här på tomten kan vi stolt presentera en blomma! En vilsegången pensé. 

I övrigt är det knapert med den saken här på tundran, men vinstocken jobbar på och knopparna växer så det nästan syns. Dvs den som står i växthuset. Den som står vid farstuknuten väntar tydligen ett tag till. 


Det ska prunka här, senare.
I växthuset står numera också krukor pelargoner, det står också några plastkrukor som jag satt potatis i. Jag såg ett "potatisland på burk" i Malmköping förra sommaren. Det verkade så fiffigt så nu tänkte jag försöka i liten skala, bara tre burkar. Men jag kanske kan utöka burkantalet med tiden.

I växthuset står också en vilfåtölj.
Det står alltså en massa saker i växthuset.
Lite kronblomsvarning blir det ju
Själv ligger jag mest, i vilfåtöljen och funderar på vad jag borde ta itu med.
Om jag tänker efter så har jag faktiskt gjort lite nytta idag så jag fick ligga där en stund. 
Jag har tvättat och varit till svärmor, bl a.

När jag har gjort i ordning landen så ska jag tillåta mig själv att göra i ordning lite bandvävning av skilda slag och eventuellt en stickning. Men då ska jag nog ha varit väldigt duktig.