Så här börjar texten på ett av pappren jag
fick på Arbetsförmedlingen häromdagen.
”Jobb- och aktivitetsgarantin är ett program
för dig som varit utan arbete under en längre tid. Du deltar i individuellt
utformade aktiviteter som ska stärka dina möjligheter till att få ett arbete.”
---
”Jobb- och aktivitetsgarantin innehåller tre
faser.
Fas 1 innebär att din arbetsförmedlare
karlägger dina behov av aktiviteter, jobbsökaraktiviteter med coaching och
förberedande insatser. Fas 1 är längst 150 dagar.”
Jag tror vi kommer att undvika ämnet "individuellt utformat aktivitet" eftersom jag uppenbarligen passerat bäst-före-datum och min f.d. jobbarkompis kommer inte att säga jag behövde genomgå
en radikal föryngring, det vet vi ju båda redan. Dessutom är vi jämgamla.
Aktiviteterna handlar om att söka jobb och det har jag gjort och inte fått svar
från en enda arbetsgivare, inte ens den arbetsgivare som jag jobbat hos de
senaste fyra åren, det anser jag vara ouppfostrat. Coaching verkade lite
bortkastat eftersom jag jobbat med det ett par år, och det hjälpte tydligen
inte.
Det kanske inte är mina ansökningar det är
fel på.
En av de f.d. jobbarkompisarna muttrade surt
att den här arbetsmarknadspolitiken var den sämsta han någonsin upplevt, och
han har varit med länge.
Det är självklart ingen idé att
söka tillsvidarejobb men projekt av diverse slag borde funka, men det gör det
inte. Ingenting funkar trots att min främsta merit för närvarande är dubbelt
nystartjobb.
Och det är klart att det är svårt att få
jobb när ungdomarna köar för att jobba gratis och arbetsgivare får betalt för
att ta emot arbetslösa i fas 3.
Varför går du inte i pension? undrade en
annan f.d. jobbarkompis och jag frågade varför jag ska pensionera mig för att
arbetsmarknaden är kass.