Barnens dagböcker är de enda jag har kvar, och en mycket sporadiskt använd loggbok för familjen.
Det är ganska skönt att elda upp dagböcker och så intressant är jag inte så jag behöver spara mina nederlag till eftervärlden.
Dagböckerna jag skrivit om barnen går i en annan tonart, det är glada anekdoter och lyckade framsteg och en del bekymmersamma situationer. Men de dyker inte upp förrän det i barnomsorgen och i skolan.
Alla frågor jag har om sin egen barndom lär förbli obesvarade men i barnens böcker finns förhoppningsvis en del svar på deras frågor.
Vad fint att ha skrivna minnen från barnens tidiga år. Nu när mitt barnbarn är ett år, så frågar hans mamma och syster mycket om hur det var när dom var små. Det hade varit skönt med lite anteckningar, som stöd för minnet. :)
SvaraRaderaJa nu när en av barnen blev sjuk letade jag i dagboken och hittade första signalen ganska tidigt. Läkaren frågade om någon i släkten hade haft något liknande och det visste jag ju inte.
SvaraRadera