Jag har suttit och letat jobb.
Ett informatörsjobb kräver sköterskeutbildning en annan ska ha tekniskt gymnasium båda ska ha svenska och engelska flytande i tal och skrift. Samt vara webbansvarig.
En samordnare ska ha socionomutbildning, vara energisk och drivande.
Jobbcoacher ska också vara drivande, entusiasmerande, initiera nya verksamheter och när det kom till kritan vara säljare åt coachföretaget.
Jag kan inte vare sig fast eller flytande engelska, webbkunskaperna är lika knaggliga, socionomutbildning och tekniskt gymnasium har jag inte. Och säljare är jag definitivt inte. Vägrar, kan inte, vill inte.
Just nu känner jag mig bara gammal och trött och famlar tankspritt efter stickningen.
Och så tar jag ett steg åt sidan och betraktar mig själv. Jag är en av de 800 jobbcoacher som inte behövdes på Arbetsförmedlingen efter valet.
Jag var en jobbcoach. Nu ska jag coacha själv.
Sätt igång nu då för fanken!
Mestadels om livet och tankarna i och kring mitt växthus, mina vävstolar, symaskiner, garner, tyger och alla idéer.
Du kanske ska bjuda de andra 799 på knytisfika, då kanske det händer nåt.
SvaraRaderaNja, de yngre har fått andra jobb, det är ju bara vi som är 50-60+ som är kvar. Men ett lite kafferep kanske det kan bli.
SvaraRaderaEtt litet coachuppror, kanske. Konstaterandet att om inte vi kan, kan ingen. GÖR NÅGOT – med adress till regeringen. Upp upprop, 200 arbetslösa coacher, eller så. Borde inte det kunna få lite fart på debatten?
SvaraRadera