nej nu vill jag inte ha mer

Igår var det solsken, vägarna var rena från snö och is, våren hade kommit och livet lekte.
Idag blev det ett bryskt uppvaknande med en dm nysnö som ingen bett om. Mulet och ruggigt. Inget fika i växthuset.
Den här snön kan inte vara en restorder så troligen är det en felleverans. Men som svärmor säger; Vi ska vara glada att det kommer ner av sig själv, tänk om vi hade fått lov att skotta ner det.
Jajaja.

förmiddagsfika i växthuset

Den perfekta marsdagen. Solen lyser, fem grader varmt, snön rinner av taken och det är så mycket vår det bara kan.
Förmiddagsfika i växthuset, äntligen!
Fyra unga hantverkare kom och vill titta på mitt garnlager. Jag råkade köpa ett garnlager för ett par år sedan. Snacka om bristande impulskontroll, det är snudd på svart bälte i shopping.
Den unga väverskan tog det hon behövde, killarna (smederna) betraktade skrothögen med visst intresse och jag gräddade våfflor.
Efteråt fikade vi i växthuset och då insåg jag att det finns en växthuseffekt till.
Ljuset, värmen och luften i kombination med trevligt sällskap gör att endorfinerna väller fram och man bara mår så bra. Lugnet och harmonin spred sig och vi satt där och log lyckligt.
Så skönt att vinter är över, snabbt glömmer vi den.

skotta snö på tak

Tö i flera dagar, det är nästan så man faller framstupa när man öppnar ytterdörren, det brukar ju vara en massa kyla som tar emot. Och plötsligt hade snön åkt av taket helt utan min insats och när solen lyser uppstår det en liten växthuseffekt inne i växthuset. Det blir nästan kortärmat varmt. Det blev det i fjol i alla fall.
När jag kom hem på eftermiddagen och solen fortfarande lyste måste jag ju kolla och jag pulsade ut och försökte öppna dörren.
Det gick inte, dörrskrället hade frusit fast.
Det kändes väldigt snopet.