söndag 25 oktober 2009

Mera höst

Vitlöken är i jorden, det är första gången jag försökt mig på sådant. Det envisas med att vara fyra grader varmt, det är kanske för mycket, löken börjar gro mer än tillåtet och fryser ihjäl i vinter istället för att övervintra. Återstår att se.
Komposten är urgrävd men jag tror att det får ligga till i vår, det kändes som om den inte ska ut på landet än. Kunskap om kompost, var får man det?
Grannarna är upplysta om att nu är det höger fack i Mullbänken som gäller. Det vänstra facket har jag nattat införvintern.
Jag tror jag ska försöka få in flera grannar i komposten, ja alltså i alla fall deras kompost, jag behöver mera jordförbättring. Ena grannens 50-årskalas var ju väldigt effektivt.

torsdag 22 oktober 2009

Vår


Nu vill jag att det ska bli vår, på en gång. Jag offrar med glatt mod både jul, nyår, skidåkning och skridskoisar bara jag slipper snö och kyla.
Den enda fördelen med vintern är att några fästingar fryser ihjäl.
Fast det är klart att om det är bra is och vackert väder så kan det u vara rätt så trevligt med en tur och mjölkchoklad och ostmacka i ryggsäcken.

måndag 19 oktober 2009

Yoga


De senaste fem åren har jag varit yogalärare och de senaste fem åren har jag haft två grupper på måndagarna och flera av deltagarna har envist hängt med sedan starten. Det är jag lite imponerad av. Och glad.
Det är konstigt att det fortfarande finns så mycket fördomar kring yoga, och ändå finns det så många sorters yoga. Mina kurskompisar på yogalärarutbildningen kallade min tolkning av yoga för Folkyoga. Det lät nästan som om jag skulle ha knätofsar på träningskläderna. Jag har försökt få spelmanslaget att nappa på stillsamma yogaövningar men det var inte intressant. Det kanske är förståeligt egentligen men jag blir ju så entusiastisk när jag får en idé så jag har svårt att acceptera andras skepsis.
Jag har faktiskt haft användning av yogan när jag dansat folkdans, det är mest andningen som gjort att det gått bättre med dansen. Spelandet är ju aldrig bra hur jag än tränar, men det är väl lite poängen med träningen. För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli. Var det inte en vistext som var så?
Bilden? Kursgården där jag gick yogalärarutbildningen i Spanien. Det kändes så rätt!

söndag 18 oktober 2009

Idéer och vävar


I går hämtade vi en vävstol hos snälla släktingen Lisbeth. Det är dottern som ska ha den tänkte jag, förr eller senare kommer hon att drabbas av insikten att det är nödvändigt att väva. Efter två år på Sätergläntan och täta lovar kring vävsalen så är hon redan smittad trots att hon var där för att sy.
Nu har vi alltså en behändig vävstol med kontramarsch här. Själv bor hon på 28 kvm tillsammans med väninnan i Uppsala. Där får ingen vävstol plats. Vävstol med kontramarsch är som en bil med servo jämfört med en utan. Alltså bil utan och vävstol utan, det där blev krångligt men jag tror du förstår.
Nu sitter jag här med min egen vävstol, också med kontramarsch, och fem meter tunn yllevarp i. Det ska bli tyg till något väldigt vackert. Det är ju alltid det på planeringsstadiet.
Men Lisbeth skickade med garn också, så nu har jag fått idéer. Igen.
Och i morgon börjar jobbet, igen. Det är lite hindersamt ibland även om jag varit arbetslös så det räcker och kommer att bli det igen.
Men du vet hur det är när man fått en idé, det ska sättas i verket nu!
En annan idé är att jag ska sätta en havtornsbuske, nej två lär jag nog behöva om det ska bli något, och nu är det väl för sent för nöjesliv i trädgården?

måndag 12 oktober 2009

Sist i tävlingen

Visst vinner jag underlägsenhetstävlingen?!
Mina stackars vindruvor var inte mycket att skryta med, Min taffliga åkervinda självdör väl snart. Min jord är så eländig så den är omskriven som den magraste i hela Ovansiljan. I den här byn bodde de fattigaste människorna.
Men det gör mig ingenting egentligen. Jag ställer gärna upp i tävlingar för att de som tycker att det är viktigt att vinna ska ha någon att vinna över. De får vinna över mig.
Det är visserligen inte mycket till strid eftersom jag inte kämpar så värst så vinsten känns kanske lite avslagen. Men de får ju vinna i alla fall.
En av mina släktingar åkte i en skidtävling när han var ett litet barn, han kom etta i sin klass eftersom han var ensam. Han tyckte det lät så lite med Etta så ha sa att han kom Femma för det var mycket mera.
Det där med tävlandet kanske för mänskligheten framåt på något sätt, men jag tycker det är bättre att hjälpas ut. Fast någon måste ju dra också, och vara förebild.
Tål att tänka på.

lördag 10 oktober 2009

Städa växthus


I går kväll eldade jag i kaminen i växthuset och tänkte mig en riktigt skön kväll. Herrarna hade gått till bybastun och jag fixade lite tills de skulle komma tillbaka. Elda elda. Efter en timmes eldande hade jag pressat upp temperaturen från två grader till nio. Gammalt fönsterglas isolerar dåligt, blir jag någon gång förmögen ska jag sätta isolerglas i växthuset. Öl och macka i växthuset med filt om benen går också bra och satt vi nära kaminen var det kanske femton grader.
Väninnan som är bra på Ayur-Veda hävdar att jag är en ärkevata och borde bo på en annan breddgrad. Kanske är det mitt vallonblod som längtar hem.
Idag har jag städat ur växthuset, tomatdjungeln ligger på komposthögen tillsammans med humlen och diverse annat avklippt. Krukan med rosen bar jag ner i matkällaren, lite förhoppningsfullt, och jag hittade en flaska vin och några öl som vi blivit kvar. Alltid en tröst.
Vitlöken är i jorden nu, det ska bli intressant att se hur det går.
Någon äter på min Sedum, vem kan det vara?

söndag 4 oktober 2009

Ättika !!

Vi har varit bortresta några dagar. Innan jag for skulle jag ta reda på de gröna tomaterna. Det blev några burkar marmelad och sedan skulle det bli syltade, inkokta, pickles eller vad det nu var jag hade tänkt mig. Det behövde i alla fall ättika. Jag vet vilket skåp ättikan står i och på vilken hylla. Dvs jag visste var det brukade stå, eller i alla fall var den borde stå. Men det gjorde den inte. När jag hade kollat tänkbara alternativställen så gav jag upp. Det enda som fanns var en flaska med en matsked ättika kvar på botten. Märkligt, jag brukar inte göra av med så mycket ättika.
Då ringde dottern som jag skulle åka och hälsa på, och bad mig ta med ytterligare saker och ting. VAR är ättikan?? frågade jag. Nja, se den gick nog åt när det var växtfärgning i somras.
Ja självklart. Nu har jag ju lite svårt att bli förgrymmad på en växtfärgande dotter så jag förlät allt på stående fot.
Vad skulle jag nu ta mig till med en hög tomater som jag förberett för inläggning, kl 22.30 på onsdagskvällen? Jo jag stoppade alltihop i en pyts och tog med mig till jobbet dagen därpå och tacksam jobbarkompis tog glatt emot halvfabrikatet.