Skördetid

Nu är glada sommaren slut slut slut, eller hur det var.
Maken frågade om jag skulle plantera en ny vinstock nu i höst. Nej, sa jag, jag gör det i morgon bitti. Men jag menade att jag gör det i vår. Det är så jag ser på vintern, mörkt, kallt och natt. Jag vill inte vara med då.
Nu har jag i alla fall skördat mina sju vindruvor, inte mycket att skryta med men med tanke på att det inte borde varit något alls så är det i alla fall sju. Vinstocken planterade jag förra året för att fira att jag fått ett nytt jobb. Dessvärre tog det slut efter ett halvår men jag fick ett nytt ganska snart. Men man kan ju inte hålla på att plantera vinstockar stup i ett, i synnerhet inte mitt i vintern.
Tomater har jag också skördat lite då och då. Varje gång jag ger mig i kast med tomatdjungeln så lovar jag att nästa år ska jag banne mig inte tillåta att en enda tjyv blir mer än två cm. Här jag sagt det förr?
Physlalisen har fått flytta in. Det var inte lätt. Jag klädde in den i en stor sjal och baxade upp den på en pirra och ångrade att jag hade vattnat den tidigare på dagen. Sedan tillkallade jag maken.
Nu står den i dotterns rum (physalisen) tillsammans med alla pelargoner som prunkar hysteriskt.