söndag 5 juli 2009

Förebilder

Vi har gjort årets traditionella semesterresa. Det är inget märkvärdigt, men det är som sagt en tradition. För många år sedan flyttade närmaste väninna med vän till Roslagen och startade Sundviks handelsträdgård. Dessförinnan hade väninnan lånat flera åkerplättar i byn och odlat det ena efter det andra. Bönderna i den här byn var inte så vana vid nymodigheter så när hon skulle odla sqach så blev det besvärligt. ”Vad sa hon att hon skulle odla, hette det plask?”
I alla fall så blev det flytt till Roslagen och vi var så välkomna att hälsa på. Gärna första veckan i juli, för då skulle höet in.
Visst åkte vi dit, och blev imponerade av odlingarna som växte för varje år. Maken tycket det var pin livat att köra traktor och jag hade kökstjänsgöring och utfodrade rödbrända ungdomar som plockade jordgubbar och trötta och svettiga höbärgare. Väninnan hade dåligt samvete och tyckte att hon utnyttjade oss, jag förklarade att detta kallades aktiv ferie och att det fanns folk som betalade pengar för sådant.
Likadant år efter år, nästan. Varje år var bilen full med grönsaker och plantor när vi åkte därifrån. Jag minns att jag satt med en jättehink med persilja i knäet hela vägen hem, fem timmar.
För ett par år sedan började de med höbalar, lösbundna. Balarna skulle ju också in i ladan, men det var enklare och gick fortare. Förra året var det stora vita plastbollar som låg på åkrarna. Maken fick inte köra traktor så han tröstade sig med röjsågen istället. Jag plockade tomater och bönor. Stampade ihärdigt i tomathuset för där bodde en huggorm, också en gammal tradition.
När jag strosade runt i odlingarna i år så stod jag och funderade vid några prydliga rader, var det persilja eller broccoli? Täta, bulliga och mörkgröna små träd. Det var persilja, broccolin hittade lag längre bort granne med rödbetorna och löken.
Nu har vi kommit hem igen och jag har stoppat massor med persilja i frysen. Persilja är livets mening. Och förvällt broccoli som också är på väg in i frysen, lika livsviktig den.
I morgon ska jag bjuda vännerna från Tyskland på broccolipaj, och tomater och sallat.
Nästa år ska jag försöka odla broccoli, och försöka då den lika fin. Om det över huvud taget går på den här tundran. Jag kan ju börja driva upp dem i växthuset i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar