Semester

Plötsligt blev det semester. Jag var inte riktigt förberedd, jag jobbade så gott jag kunde och plötsligt snubblade jag på någon slags tröskel och föll rakt in i semestern. Det var tur för jag hade nog inte orkat så länge till. Nu går jag här och håller mig i väggarna och undrar hur man gör när man har semester.

Klarar de sig på jobbet? Klart att de gör, det är så många jobb som klarat sig utan mig så varför skulle de inte klara sig nu. Jag har haft fyra projektjobb de senaste tio åren och ändå har jag hunnit vara arbetslös i två år. Och jag är så trött på det.

Projekt ska genomföras och avslutas och utvärderas sedan ska verksamheten eventuellt fortsätta i ny form. Den senare halvan har oftast bortfallit eller också har verksamheten fortsatt med ny personal, chefens fru/barn brukar vara en vanlig fortsättning efter en prydlig omorganisering. Nya tjänster inrättas med fruns/barnens cv som grund.

Det är då jag blir trött och less i överkant, och tänker att fy fan, varför ska man bry sig, varför ska man över huvud taget anstränga sig när man inte har en chans. När det finns medspelare som har alldeles för många ess i kortleken.

Det är tur att jag har växthuset.

På något sätt känns det alltid bättre när jag har jord på fingrarna och får plocka med växterna. Physalisen, t ex, den är ett glädjeämne och nu den är full med blommor och kart. Maken till tacksam växt får man leta efter. Den är snart lika stor som jag. Men tomaterna har nog fått för mycket kompost för de har gula blad, Vinrankan däremot drar iväg och har tre små klasar på gång fast jag planterade den i fjol.

Apropå fiol, jag borde spela men fiolen bara lipar åt mig när jag öppnar lådan.

Men det är ju träning som behövs, jag ska lära fiolen att inte lipa utan bara låta som jag vill.

Bara.

Det är inte så lite det.

Och sommar är det och semester och snart börjar stämmorna.

Nej nu blev jag stressad igen.

Just nu känner jag mig mest associerad till komposten.