Svalorna har kommit, kring Erik-dagen som vanligt. De blir färre och färre för varje år men deras betydelse är desto större. Jag skickade mail till sommargrannen; ”Nu har de kommit”. Det behövs inte mera, hon vet. Och hon kom några dagar senare, pensionärer kan ju göra så, bara sticka iväg.
Jag är ledig över helgen, långhelg, tre dagar. Fast jag bär mig åt som om det vore en normal semester och planerar vad jag ska göra sedan, först ska jag vila, slappa och slöa.
Liggfåtöljen i växthuset är ett ständigt mål, det drar lite kallt ute men i växthuset är det varmt och skönt och lä. Traven med trädgårdstidningar och yogatidningar och Hemslöjden och Gudrun Sjödénkatalogen växer och ibland tar jag med mig en stor kopp te och lägger jag mig i fåtöljen och tar en tidning och ska riktigt njuta.
Och så somnar jag. Teet kallnar och tidningarna blir olästa. Men jag vilar och mår bra, läsa kan jag göra sedan, i höst när det är kallt och mörkt.
Ibland tar jag med mig datorn, min älskade Macbook, avsikten är att jag ska skriva. Men det är ljust i växthuset, ljuset är ju halva nöjet, värmen och växterna har också en halva var. Det blev visst 150 % det där och det motsvarar faktiskt glädjen med växthuset.
Det är som sagt ljust i växthuset och då syns det inte så bra på skärmen. När inspirationen rinner till och ljuset gör skärmen svårläst så uppstår problem. Eftersom jag inte har råd att köpa en ny dator med skärm som klarar ljuset så får jag lösa det genom att sätta mig på verandan och titta på växthuset. Det är inte samma sak men det funkar. Växthusdoften saknas, en och annan korkad humla som inte hittar ut, fast det brukar de vara ganska bra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar