Roten

Jättebjörken var fälld och bortskänkt till vedbehövande granne. Det var förra året och nu var det alltså 2005

Roten var kvar och där den var skulle jag ha växthuset. En liten dröm som mer och mer tog formen av ett luftslott.

Roten skulle bort, maken instämde och fortsatte veckopendla till Stockholm.

Jag tog en yxa och en såg och tänkte att det var väl själva den om jag inte ska kunna fixa det här. Det är väl bara att gräva och såga och hugga i. Min lilla yxa och min slöa såg var inget som Roten lät sig påverkas av. En plastsked hade känts nästan lika effektiv. Naturen får väl ha sin gång tänkte jag och gav upp. Roten skulle få ruttna bort. Men det kan ju ta några år insåg jag och sånt tålamod har jag verkligen inte.

Men jag har mina kontakter och en av dom, Arne med Jättetraktorn, är nästan en idol. Yrkesskicklighet är alltid beundransvärt. Jag mötte Arne en kvällspromenad och berättade om mitt problem. Han hummade lite och sa att den kunde han väl ta någon dag.

Tre dagar senare kom han med jättetraktor, en Schweizisk armékniv i jätteformat, och med några eleganta snitt skar han av rötterna och välte upp ett monster på gräsmattan. Två och en halv meter i diameter och en meter hög.

Det var skönt att få upp den, som att dra ur en krånglande tand. Nåja.

Men nu låg den kvar på gräsmattan och jag tog fram min yxa och min såg igen och började bearbeta monstret. Släpvagnen fylldes snabbt men roten var sig lik. Svårbearbetad som den kända kokosnöten.

Planera blommor på den, föreslog någon. Spräng den sa en annan som hade en kompis som kunde hjälpa till.

Den ska bort! morrade jag.

Som tur är har vi våra promenadstråk här i byn och en kväll mötte jag Arne igen och jag beklagade mig i min nöd och bad om råd. Arne log och sa att det är väl bara att ta bort den.

”Det är väl bara att…” jag är mycket misstänksam mot uttalanden utan personligt pronomen. Det brukar inte bli så mycket gjort efter såna påståenden, det är bara att… Jo pyttsan.

Följande söndagsmorgon satt maken och jag och funderade om man inte kunde be en granne med traktor ta bort roten. Han verkade ha traktorn igång tyckte jag mig höra och kastade en blick genom fönstret. Alldeles lagom för att se en skymt av Arne som smög iväg med Roten dinglande bakom med jättetraktor.

Han hade smugit in på grannens tomt (som ligger lite för fäfot) slagit en kätting om roten och farit iväg med den utan att vi märkt nåt!

Underbart!

Nu var det väl bara att bygga växthuset i alla fall! Maken muttrade och jag hävdade att det var ju bara att ….

Gör det då sa maken och for till Stockholm, för semester var slut.

Men vänta bara jag ska nog fixa till mitt luftslott.