tisdag 14 februari 2017

Tålamod veckans tema

Den här veckan ska vi skriva om tålamod tycker Anki.  Visst gör jag det om ni har tålamod att vänta på mig.

Maken stönar över problemet att fylla i redovisningsblanketter på nätet, sånt är det svårt att ha tålamod med. De är så oresonabla, blanketterna alltså.

Att vänta kräver tålamod om man inte väljer att lägga fokus på något annat än själva väntandet, en stickning eller en bok t ex. Att vänta på någon som sällan passar tiden är enerverande mest för den bristande respekten för min tid, det är så nonchalant. 
Bengt Göransson brukar brukar börja sin föreläsningar med att förklara att av hänsyn till de som kommit i tid så börjar han på utsatt klockslag. Tack.

Tålamod krävs däremot inte när man väver, man blir bara lugn och harmonisk av att vara kreativ, man arbetet med både armar och ben. Man ser färger och former, och hela vävandes är rytmiskt och kreativt, väldigt nyttigt alltså.


Den här mattan vävde en av kvinnorna på "vårt" asylboende, hon har fjorton-femton tussar med garn att arbeta med samtidigt. Det är garn som skänkts från alla möjliga håll och hon tog det som fanns och gjorde det hon kunde.

Väva är bra tänkte jag och kom på idén att sätta upp en linneväv. Det kan däremot vara tålamodsprövande. De tre första härvorna var inget problem, men den fjärde.


Håhåjaja, men den härvar behövs till varpen så det var bara att ta itu med den. Det gav mig en hel del tid att fundera på tålamod och var gränsen går mellan att vara allmänt korkad eller har tålamod.


Jag funderar fortfarande.

lördag 4 februari 2017

Längtan, veckans rubrik

Det är oklart vad som hände men förra veckan försvann i ett nafs och inte hade jag tid att sitta i någon gungstol inte. Gungstolen står för övrigt på vinden, jag tror den är trasig också.
Pappa möbelsnickaren hade ett speciellt förhållande till gungstolar, medarna gick sönder om det inte var gjorda av självkrokigt virke. Alltså samlade han på självkrokigt virke, det var bra att ha till nästa reparation.
Snickeriet var inrymt i bottenvåningen en gammal skola och där fanns det möjligheter till allt. Jag var dock inte välkommen för jag kunde ju göra illa mig, alltså vande jag mig av med att längta efter att snickra.
Det var först när jag kom släpande med en karl som jag släpptes fram till maskinerna.

Barndomshemmet/snickeriet var en hyfsad hobbylokal
Men längtan efter att hantera trä och göra saker fanns väl kvar på något vis och när jag plötsligt fick pengar för en gammal livförsäkring (jag hade blivit så gammal så de ville inte försäkra mig längre) så köpte jag en täljhäst. Jättekul möbel, och användbar.

Det hade ju varit kul om jag kunnat sitta där och tälja dagarna i ända men det klarar inte händerna så jag får ta det lite lugnt. Täljhästen har jag skrivit om här

Täljhäst, bra grej som håller saker åt en
Jag längtar efter att sätta upp en väv igen, jag blev så inspirerad när vi gjorde studiebesök med asylboende hos textilhantverkare i häromdagen. Vi var här hos Alteje Alpha  och Pirjoblå i Siljansnäs och Sätergläntan i Insjön.
De asylboende som var med längtar efter positivt besked från migrationsverket.

Stocholm, tjofaderittan
I fredags var jag till Stockholm och då skickade ett meddelande till kompisen (som blev utvisad till Azerbadjan) och skickade en bild på en grådisiga stad och skrev att jag längtar hem, hon svarade kort att hon längtade till Sverige.
Ibland skäms jag lite, sitta här och inte vara nöjd liksom.

Men när nu talgoxarna låter som gamla cykelpumpar kan jag känna att det blir nog vår i år också i alla fall. Men först Vasaloppen.

Fler temabloggare finns i fliken ovan.

lördag 21 januari 2017

Tillit, veckans rubrik

Om Gud vill och doningarna håller.

Litar man på att det ordnar sig så gör det ju det, för det mesta. En del människor verkar vara fulla av tillit och kliver rakt ut i verkligheten fullt förvissade om att allt kommer att ordna sig. Oftast gör det ju det också därför att hjälpsamma människor rycker in och räddar situationen. Ibland blir de rent av glada för att de får hjälpa till. Men ibland är det lite irriterande för det är nästa alltid samma människor som behöver mer eller mindre omfattande räddningsinsatser.

Men som sagt "hä ordnar sä" som det heter i de här trakterna.

Men nu är det oroligt i världen och tillit verkar kunna bli en bristvara.

Bilden snodde jag på Facebook

Det är Anna som har fixat veckans rubriken i januari, undrar vem som fixar februari? 
Fler temabloggare i fliken Lördagsbloggare


söndag 15 januari 2017

Vintervila, Veckans rubrik

Nu vill Anna att vi ska skriva om Vintervila.
Gäsp, jag tror jag tar en tupplur och funderar på saken.

Nejdå inte alls, det är på vintern man tar fram vävstolen och sätter upp en ambitiös väv och dessutom stickar man strumpor på lediga stunder och handarbetar i klent ljus. Hur hann de och hur såg de och hur kunde de göra så fina saker i grann tråd på granna tyg? Kvinnorna som skötte hushåll förr, inte fick dom någon vintervila.

Men det finns en del som vilar.


Husen sover, fönstren är ickeseende och murstocken är kall. Hur kan det vara så i denna bostadsbrist?


T o m gärdesgården sover, allting sover, det är nästan så vi smyger förbi för att inte störa. 
När det blir Vasalopp så lär alltihop vakna i alla fall.


Lilla tallen har dragit över sig ett rejält snötäcke och sover som bara barn kan göra.
och jag längtar till våren.

Flera temabloggare finns under fliken Lördagsbloggare.

onsdag 11 januari 2017

Börja om från början, veckans rubrik

Den här veckan vill Anna att vi ska blogga om att börja om från början.

Det passar ju bra, nytt år, nyss tillfrisknad från influensa. Nu ska det bli nya tag..

Men det är många som börjar om från början och lätt är det inte. De som flyr från våldsamheter och förtryck vill börja med sitt nya liv nu. De brottas med språket och det är inte lätt att lära sig svenska när man lever på ett asylboende tillsammans med andra som också flytt från samma språkområde.
Dessutom har 60% av svenska ord minst två betydelser.

De brottas med Migrationsverket och och väntar på beslut.
Rätt som det är hämtas en pappa halv sju på morgonen och får 10 minuter på sig att packa, kvar är hans gravida fru och en tvåårig son. Snart ska fru och barn åka också, och börja om igen i Azerbaijan.

På asylboende roar man sig så gott det går. Föreningen Mora Hemslöjdens Vänner har slöjdjunta varje onsdag förmiddag och det är kreativt så det förslår. jag har tappat räkningen på hur många sätt en stickning kan läggas upp på.
Vi har tiggt symaskiner och kvinnorna syr om och lagar kläder de köper på secondhandshopen.

Vi satt upp ett par vävstolar, det visade sig nämligen att några av kvinnorna var synnerligen vävkunniga och hade vävt silkesmattor hemma i Afghanistan. Här fick det bli ullmattor i brist på silke.

Och mattorna är till salu, det behövs pengar när man ska börja om får början.
Tyvärr vågar jag inte ta med tjejerna i bilden eftersom jag inte har frågat om lov.

 Zari gillar lila och vävde en lång matta, tre meter tror jag

Gulnesa är verkligen proffs fort går det och fint blir det


Den här vävde Gulnesa och när den blev såld och då blev alla inspirerade.

Uppdatering
Har du garn som du vill bli av med så tar jag gärna emot till asylboendet.

Flera temabloggare hittar du i fliken Lördagsbloggare

söndag 25 december 2016

Beda, veckans rubrik, Beda Larsson alltså

Beda Larsson född 1865 tyckte att det var synd att gammal metoder försvann så hon satt igång och leta reda på gamla kunskaper om växtfärgning, Beda gick på Mora folkhögskola och Emma Zorn blev också intresserad. Det var ju så med Zorns, de ville bevara gamla kunskaper, tekniker och metoder.
Gamla metoder och tekniker fick inte falla i glömska, det är lätt hänt när det kommer nya moderna lätthanterliga färdiggjorda saker långt bortifrån.
Hantverket hinner vi glömma bort tills vi behöver det, sa en bekant, jag tror han har rätt, tyvärr.

Den här bilden är från Linneaskariskullas blogg
 och där finns det mycket grannlåt
Så Beda tog sig an växtfärgning, det var ju ingen som intresserade sig för sånt när det kom nya fina färger som var så enkla att färga med.
Så de granna folkdräkterna som en del anser symbolisera Sverige så är det bara så att de där färgerna är importerade.

Annat var det med Bedas milda växtfärgade garner. De åldrades dessutom vackert, och det kan man inte säga man om syntetfärgerna.


Metoderna är väl inte alltid så trevliga vid växtfärgning, den här artikeln Drucken karl ger bäst färg berättar Gunilla Anderman om Bedas kamp för växtfärgningen.

Själv rensar jag för att få mårarötter. Måra ger en rödbrun färg och det är en favorit. Tomten består i stort sett av måra så det är inte så svårt att få ihop en påse men det får bli en stor påse för det går åt lika mycket rötter som man har garn som ska färgas.

Tack Beda Larsson för bevarad kunskap även om jag inte tänker springa efter fulla karlar med pottan.

I somras satt jag på Zorns gammelgård och spann ull på min gamla spinnrock mest för att visa barnen att man kan göra garn själv. En av guiderna blev så intresserad så han lärde sig spinna och skaffade en egen spinnrock. Lite stolt blev jag då.

Och så skulle jag ju berätta att det är Tove som gett oss teman december och att det finns flera bloggare i fliken Lördagsbloggare

söndag 18 december 2016

Bida, veckans rubrik

När Greta från Våmhus kom lunkande genom korridoren på akuten och sa –Men lungen di pöjk, bajda, eta va föll int nå. (Men lugna dig pojk, vänta lite, det där var väl inte något) Då blev man lugn.

Det var alltså en snickare som hade skurit sig i handen och behövde sys, han var lugn men AT-läkaren  vimsade omkring och var upprörd över såret och han behövde lugnas ner.
Bajda, heter det alltså på dalska, dvs de flesta bydialekter. Dalska har aldrig varit ett skriftspråk men används ändå ibland i text, på Facebook t ex. Sånt är kul



Jag uppfattar bida som att man väntar på det rätta tillfället, rätt läge liksom. Inte bara vänta i största allmänhet. Att bida sin tid är en stillsam syssla, men observant.
Man bidar inte sin tid vid busshållplatsen, där väntar man bara, och man väntar på att telefonen ska ringa och på att posten ska komma och ungar och man väntar och väntar. Men när bidar man sin tid egentligen?

Jag tänker på alla som sitter och väntar på asylboenden, bidar dom sin tid eller väntar dom bara? Och vet dom skillnaden, nej det vet dom inte, hur ska dom kunna det när inte ens svenskar vet.


Själv övervintrar jag i väntan på sommaren

Det var Tove som vill att vi ska skriva om Bida den här veckan. 

tisdag 13 december 2016

Absolut, veckans tema

Vår router har lagt av och vägrar absolut ha kontakt åt något håll, dessutom ser det ut som ett flipperspel och blinkar i alla möjliga färger.
Så nu ska jag försöka manövrera ut det här via mobilen. Håll tummarna.

Absolut är alltså temat för veckans blogg
Det är inte det lättaste att blogga om ett ord men jag vill absolut försöka.
Absolut…?, sa jag fundersamt och maken konstaterade surt att Absolut vodka såldes till Frankrike av den borgerliga regeringen och med i köpet följde Gammeldansk (kryddat brännvin). Den försäljningen var ett stort svek enligt maken.

Men absolut är ett mycket bestämt ord. Enligt SAOL betyder det fullständigt, oinskränkt och ovillkorligt.
Och så döper man en spritsort till det, full kan jag förstå men fullständigt och ovillkorligt känns väldigt konstigt.
Det känns lite som om ordet absolut blivit kidnappat och numera är synonymt med en spritsort..

En gång för länge sedan var jag på en föreläsning med en logotypeanalytiker. Det var en invandrad tjej som ville ha starta-eget-bidrag för att dra igång en firma och analysera logotyper. Hon fick inget bidrag men hon startade i alla fall och hade sedan ett framgångsrikt företag.
Hon var konstvetare och bildanalytiker.
Det var Absolut vodkas logotype hon analyserade och berättade om det var mycket intressant. Det är så mycket vi sväljer med ögonen och som går rakt in i hjärnan, vi har svårt att värja oss emot alla reklambilder. Vi får lära oss att tänka kritiskt, men inte att läsa av en bild lika kritiskt.


Och vad blir kontentan av detta?  Möjligen att vi ska ta tillbaka orden och vara försiktigare när vi får bilder vi inte bett om.

Avslutningsvis en lite rapport från helgens aktivitet storbakning i bagarstugan

Ingrid kavlar och Emma gräddar

Det blev fem kassar bröd!

söndag 27 november 2016

Arom, veckans rubrik

Den här veckan ska temat heta Arom, det vill Tove. hon har hand om hela december.

Så gärna, jag har levt i många aromer den här veckan.
Vi for till Krakow med Skogsresor. vi är delägare i ett litet skogsskifte men att åka på studieresa ang virkesproduktion är väl lite överdrivet. Dock var vi där, och det var intressant.

Aromer var det, jag hoppar över det polska kaffet som var ett sorgligt kapitel. Vi hamnade ganska omgående i skogen neråt Zarkopane där vi skulle studera virkesproduktion. De fyrhjulsdrivna jeeparna körde fast i snön och vi fick ta föreläsningen på stående fot.
Aromen var skog, snö, och lite diesel

En annan dag tittade vi på virkesförädling och timmerhus, lite annorlunda än våra. Man tager en stock, klyver den på längden och bygger ett hus.

Aromen var nysågat virke, som i min barndom



I Krakow pågick julmarknaden och aromerna trängdes verkligen. En grov doft från smedens koläsja blandade sig med mjuk rök från en björkvedsbrasa men den påträngande aromen från alla grillar dominerade.

Det finns ett stort varuhus vid stora torget, vi gick in, stanken från parfymbutikerna dominerande, vi suckade och gick ut.

Ofta åt hela sällskapet med drygt 20 pers tillsammans. Maten var god och oftast var det kött.

Desserten den sista kvällen i Krakow var något alldeles extra.

På en stor tallrik låg något insvept i fiberduk, nej spunnet socker. Innanför fanns ett fågelbo av choklad, stickor och strån, och i boet låg ett ägg.
Äggskalet var av vit choklad och äggvitan var av mascarpone och äggulan var mangosås. På och kring låg små chokladdun.
Inte nog med att hela desserten var ett konstverk (och kaloribomb), det var gott också. Men så värst mycket arom hade det ju inte.

För övrigt kan jag konstatera
  • att Arom baklänges blir Mora och för några år sedan hade vi en restaurang som hette MoraArom här.
  • att jag lärt mig en hel del om virkesproduktion och volymräkning med eller utan bark
  • att granbarkborren är ett gissel
  • att det pågår försök med att linda ull kring tallplantor för att älg inte ska beta där
  • att tallplant ligger på 3-4 plats på älgarnas meny, rönn och sälg är mycket godare, men har man monokulturer så äter dom det som finns, dvs tall.
  • och att virkesproducenter ofta inte vet så värst mycket om det som växer på och mellan träden, löv, barr och mossa mm.
Flera temabloggare i fliken ovan

Grått, veckans rubrik för lördagsbloggare

Grått var det ja, det tyckte jag var lämpligt när jag inte sett solen på lääänge. Men idag lyste den så jag fick ingen bra gråvädersbild.

Men så åkte vi till fäboden, grå stugor hukade bakom grå gärsgårdar med grå lav. Det sägs att luften är ren där det växer mycket lav. Renar laven luften eller trivs laven i ren luft?

Grå lav på grå gärsgårdsstörar men grå granhank

Lav på björkar och grenar, trivs björken med det?

Omålade stugväggar är grå mot norr

Men mot söder har solen legat på och tjäran färgat virket.

Hemma finns det garn, det är också grått, den vänstra har jag inte spunnit.

Grå tröjor har jag gått om. Grått är så vackert.

Mer färg blev det i går när Mora Hemslöjdens Vänner hade ÅterbruksCafé på Kulturhuset i Mora.
Det kom många intresserade och hittade glatt på nya varianter av mitt tips.


Materialet är tuber av mjukost och kaviar, plåtkapsyler,  mm. Det är smått om röda kapsyler, folk dricker alldeles för mycket baginboxviner. Å andra sidan kan man göra ganska mycket kul med de blanka plastpåsarna i boxarna också.


Flera temabloggare i fliken ovan, och vem tar hand om december?

  Tove tar hand om December, såhär:
v 48 Arom 
v 49 Absolut
v 50 Bida
v 51 Beda
v 52 Några i gänget brukar skriva Halvårskollen och varför inte
Ett ord som kommer till  i upplägget kan göras till en rubrik.

söndag 20 november 2016

Sits, veckans rubrik

Den här veckan ska vi skriva om Sits, jag har själv bestämt det men jag har ingen aning om varför. Så på lördagsmorgonen satt jag där som ett frågetecken och funderade, Hur tänkte jag då?
Kanske var det nya sitsen på kökssoffan? Nej det är väl inget att skriva om.
Istället för att sitta där (på kökssoffan) och fundera så åkte vi till Siljansnäs på utställning.

Utsställningen var på övervåningen till ett snickeri


Här var utställningen


De här klossarna är jätteviktiga för att få en stabil stol


Det luktar gott på ett snickeri, det luktar hemma, pappa hade snickeri.


Det ska vara sju pinnar i ryggen på en äkta leksandsstol


Renoveringsobjekt finns det också, jag fattar inte hur man får till böjda svarvade pinnar.


Utställningen Tjugo som skapar var på snickeriets övervåning.


Den här klänningen/tunikan var jättefin i all enkelhet men inte riktigt mina färger.

Fantastiska Norea fanns också där med sina underbara skålar och sköna stolar.


Skålarna är huggna, inte svarvade


Ingen klassisk Leksandsstol men skön att sitta på.

Flera temabloggare finns i fliken ovan

lördag 12 november 2016

Fiber, Veckans rubrik för lördagsbloggare

Den här veckan handlar bloggen om fiber enligt mitt förslag. Flera temabloggare finns i fliken ovan.


Det här är grannens får, jag skulle få lite av ullen att spinna av men fårabonden blev sjuk så det blev ingen klippning i höst. Det var tråkigt för både bonden och mig. Sommarullen är så mycket bättre än vinterullen. Vinterullen är ofta hoptovad och full med skräp och kiss och bajs. 


Men det finns flera fårabönder och hyggliga är dom och delar med sig. Det här är ull från Dala pälsfår, tror jag


Det finns många sorters ull och vad de här lockarna kommer från för ras vet jag inte

 

För att få bort den värsta smutsen så lägger man ullen i vatten. Inget tvättmedel behövs för det finns liksom i ullen redan. I somras använde jag vattnet att gödsla med, det är ju faktiskt dyngvatten. Bäst är det om fåren får bada före klippningen, dom gillar det inte men bra blir det.


Sedan ska det kammas, så gjorde man tydligen redan på vikingatiden. Ullkammar har dottern skrivit om här.


Nu är det vanligare att karda. Det finns kardmaskiner också, elektriska t o m. Det verkar tråkigt.



Sedan är det bara att spinna och det har vi gjort idag


Några kompisar var här på klappa-ull-helg och när vi tvättat och kardat och kammat var det dags att spinna. Jag hade förberett med mycket färdigkardad ull av diverse slag. 

Här är har jag försökt spegla utvecklingen i spinnandes ädla konst genom ett axplock repliker från dagen:
-– Gu' va enkelt det ser ut
– Hur var det nudå?
– Jamenvafan!!!
– Det gååår inte.
– Nej nu ger jag upp
(lunch)
– Hur var det nu igen?
– Jahaaa
(längre och längre tystad)
– Kolla det funkar!
– nämenvafan det gick ju så bra
– va är det för fel nudå
– Nu förstår jag, – nähä!
– Men kolla det blir garn!!!
– Va? är det slut ska vi åka hem nu?!

Det är som att lära sig cykla, och det är meditativt och trevligt, men de första tusen timmarna är man nybörjare. Nog har jag 900 timmar kvar, minst.

UPPDATERING söndag kväll
Nu har alla damerna åkt hem med varsitt, lite personligt, garn. Men nog de fått grepp om ullen, spinnrocken och garnet. Riktigt kul att se att man kan inspirera till kreativitet även om det lät hopplöst i början.