fredag 12 augusti 2016

Bevattning

Förr kunde man inte stanna borta några dagar på vintern för man måste hem och elda. Det var ju nödvändigt för att det inte skulle bli helt utkylt. Nu vågar vi inte åka bort en vecka på sommaren för det måste vattnas i växthuset. Om man inte ska kalla in grannar och vänner.
Men det vore ju väldigt behändigt om det kunde skötas automatiskt. Och det kan det, nästan i alla fall.

På en väldigt trevlig blogg som tyvärr inte är aktiv längre visade en växthusägare hur det går att fixa automatisk bevattning. Förutsatt att det regnar ibland, och det gör det ju.

 Man skaffar två tunnor


och en droppslang


 Det behövs också en händig och tjänstvillig karl, det hade jag redan


Ställ en tunna i varje hörn och låt vattnet från hängrännorna rinna ner i tunnorna 


men först ska man sätt lite kranar i tunnorna och en slang mellan tunnorna.  Glömde ta bild på kranarna. Jag har lagt nät över tunnorna för det är så läskigt med drunknade ekorrungar. 


Så leder man in vattenslangen i växthuset och kopplar på droppslangen och kollar så att alla kranar är öppna


OCH DET FUNKAR!


Nu återstår bara att se om växthuset blir vattenfyllt eller om det droppar för lite. 
Och nu hoppas jag på regn, 
jamen på nätterna i alla fall.

lördag 30 juli 2016

Rötmånadshistoria och en annan potatis

Jag brukar sätta potatis i hinkar tidigt och hoppas få färskpotatis till midsommar. Det har väl gått sådär lagom bra, oftast har jag glömt bort att vattna eller glömt var jag ställde hinkarna. Ett år var jag så fiffig så jag ställde hinkarna i takdroppet från växthuset. Den försommaren regnade det så mycket så alltihop ruttnade.

I år glömde jag att jag lagt potatisar på groddning i en papperspåse ovanpå kylskåpet. Men nog hade dom grott. Olgakatt föreslog att jag skulle stoppa ner de livskraftiga potäterna i jorden så jag gjorde det. I mitten av juli.

Primula betraktar jag som engångsblomma och aldrig lyckas klara mer än ett par dagar. I våras tryckte jag ner en vissen primula i rabatten och det gillade den tydligen för nu blommar den glatt.

Grodan Göran har flyttat in i växthuset, igen. Visst är det trevligt i mitt växthus men jag trodde grodor  föredrog något lagom blött dike.

Och potatisen då, jodå den har kommit upp. 

Håhåjaja det är väl de nya traditionerna, primula som höstblomma färskpotatis till allhelgona och grodor som husdjur.

måndag 11 juli 2016

Dagens utflykt

Vi packade en fikakorg och åkte till Zorns ateljé Gopsmor i Gopshus strax norr om Mora.
(Jag tror Blogger har fått en orutinerad semestervikarie, allt hamnar på trekvart.)
 Det är en trevlig mjuk stig genom en fin tallskog med Spjutmadammen intill. Tallsus och vågskvalp, det är fint det

Han gillade skogen så bra att ha byggde en ateljé vid fäbostället 

Klart det går bra att måla i en sån ateljé, med glastaket på baksidan, så det inte syns

Pampig dörr, bra om man vill vara ifred

Zorn samlade på det mesta, bland annat köpte han in, konstnären mannen, den här spinnrocken (skulle jag ha fördomar?). Mycket snickarglädje och fint ornamenterade och hälgrepp på trampan, det är så omtänksamt.

Här kan man sitta och fika med utsikt över sjön

I långa smala saker har han ställt i ett hörn, det är praktiskt, En skidstav i trä fanns det...

Och i andra änden på skidstaven var det en skopa, eller? Konstig sak.

lördag 2 juli 2016

Odlingarna och växthuset, men annars mår vi bra.

Det är lite småtråkigt i trädgården, det blir 10 äpplen på det ena trädet och det andra trädet hinner vi inte få något med av för getingarna hinner före. Sparrisen blev det inget av i år och vindruvor får jag bara några klasar.

Men växthuset står kvar och där kan man ju sitta och må bra.
Men det tog sin tid innan vi kom så långt. Först stod det en jättebjörk i det hörnet av trädgården. Den ville jag ha bort så jag ringde till elbolaget och frågade med gammelknarrig stämma om det var noga med de där el-ledningarna eller om jag kunde ta ner björken själv. Dagen efter kom elbolaget och fällde björken i etapper eftersom den inte fick plats på tomten liggande.

Sedan byggde vi växthuset, det tog fem år.


Först skulle björkroten bort



ett år hade jag ett trädgårdsland i det där hörnet


Men hoppet spirar och jag hade köpt fönster från en skola som bytte till isolerglas.


Det här med att ha mannen på glastaket var lite äventyrligt



Mågen var lite lättare och lite mera akrobatisk


Vintertid är det ett svinkallt drivhus med grannens hjälp 


Farmor satt gärna och stickade strumpor i växthuset


Ibland blir det vindruvor, i år blir det bara fyra ynkliga klasar


Men kaffe och kakor i växthuset är inte så dumt det heller. Ett bra arbetsställe med bra ljus och det går alldeles utmärkt att sova en skvätt på den korta lilla soffan.

måndag 27 juni 2016

Täljer och syr

Ibland lyxar jag till det ordentligt, jag åkte till Sätergläntan på kurs, fem dagar småslöjd.
Att få kliva upp på morgonen och gå till dukat bord och sedan gå till en välförsedd slöjdsal och slöjda tills någon talar om att det är dags för lunch och sedan bara gå och sätta sig och slöjda igen, det är fantastiskt skönt.

Hädanefter ska jag se på smörknivar och träslevar medlet större vördnad för det är svårt att få till det.
Vår lärare Frej Lonnfors var både kunnig och trevlig. Och när vi kikade på hans Instagramkonto så insåg vi att han var skicklig också. Han har en hemsida också men det är inte uppdaterad på ett tag, han slöjdar istället.

Självklart började jag med en smörkniv. Mest som en tanke till Expressens krönikör som undrade hur många smörknivar Sverige tål och föreslog att slöjden i skolan skulle avskaffas.
Eftersom det var det dummaste Sveriges slöjdare hade hört så startade smörknivsupproret på Facebook och redaktionen bombarderades med smörknivar.


Min smörkniv har fått texten SMÖR, så ingen kommer att kladda ner den med leverpastej eller något sånt.
Medan jag ändå var ingång fortsatte jag med en liten träsked. Den saknar helt proportioner och vet veti17 vad jag ska ha den till. Dock har jag täljt den.
Den lilla krokiga kniven är en skedkniv som man karvar ur träskeden med och den har en elakartad lite spets som det är omöjligt att inte skada sig på.
Personligt rekord var fyra plåster samtidigt


 Nästa träsked blev bättre men det gäller ju att ha klart för sig hur det ska bli och vem det är som bestämmer.
Ofta råkar det bli på ena eller andra sättet bara för att man inte planerat klart.
Jag ville försöka mig på karvsnitt, mönstret på skaftet kallas karvsnitt som kan vara väldigt vackert om man kan det, men här blir det till att träna.



Varje kväll låg jag och tittade på mattan framför sängen, bara grå-svarta nyanser och rosengång och så vacker. Men jag lyckades inte lista ut hur de åstadkommit effekterna i varpen.

Det där måste redas ut i nästa mattväv. Kanske vännerna på asylboendes vet. De har vävt ner 10 meter mattvarp på en vecka så nu finns det persiska trasmattor.


Hemma pågick växtfärgning och det var lite synd att åka ifrån det men jag får ge mig till tåls till nästa gång för mera färgning blir det som det lät på Emma och Anna. När jag kom hem hade de färgat fyra härvor i krapp åt mig, så fint.



Och den blå bergvallmon som stod med stora fina knoppar när jag åkte och skulle nog passa på att blomma medan jag var borta trodde jag, men den väntade snällt tills jag kom hem och är så osannolikt troskyldigt blå.

söndag 12 juni 2016

Jag är i trädgården



Ursäkta, jag har varit lite frånvarande, jag har varit i trädgården. Det borde jag nog inte varit med tanke på att det prunkar mest där jag inte varit.

Det här är blå bergvallmo, det står så på lappen. Den verkar inte må bra och blommar gör den då rakt inte. 
Förra året planterade jag tre stycken, en blommade. De andra två ägnade sig åt att göra praktfulla blandrosetter. Sedan försvann den enda som blommade, det var bara ett hål kvar, den andra dog under vintern. Och den tredje ser som sagt inte ut att må bra. 


Någonstans läste jag goda råd om Blå bergvallmo en trött och erfaren odlare sa "sätt dom var f-n du vill dom dör ändå. 


I trädgårdslanden ser ganska eländig ut också, jag vattnar och gödslar och fjäskar men det hjälper inte mycket. 

Det här ska bli ärter har jag tänkt, återstår att se vad de små plantorna tänkt.

Det kan bero på att det varit 1-2 grader varmt på nätterna och inte så hävligt på dagarna heller. Eller också är det nödår. Jag har hört att Nate är gott i sallad och det har jag ju gott om


Utanför mina odlingsförsök prunkar det minsann.Förgätmigej kantar stenläggningen och så fin. Eller är det mormors glasögon?


Hundlokan står som ett skir knypplad spets 


Smörblommor är små solar och maskrosost får svår konkurrens 


Vad heter de här då, Brudslöja kanske, Prunkar villigt och glatt


Rabarbern kostar på sig ordentligt


Midsommarblomster både vita och blå finns det gott om


I år har jag fått jordgubbsplantor och dom har jag ännu inte lyckats ta död på. De ser ju ganska energiska ut och har mycket kart.


Dotterns ampelliljor har bott i mitt växthus ett tag, jag vet inte om det varit konvalescenthem eller palliativ blomvård. Nu ska dom få ny jord.


Klimatisen mår prima trots att den bor i en sandhög mot lagårdsväggen.
Fast egentligen är det en kaprifol, och jag deppar över att jag råkade ta död på klimatisen när jag beskar den.

fredag 27 maj 2016

Rockar fett

Inte händer det mycket på den här bloggen inte, och det finns förklaringar till det också.
Jag har börjat spinna ull.

I höstas råkade jag hamna på en spinnkurs (–Det heter spånad, rättar dottern), och fastnade i ullen på något vis.
Av en händelse råkade jag få en massa ull i samband med att jag köpte en vävstol (den fjärde eller om det är femte) fast egentligen var det en uppsatt mattvarp jag köpte. Vävstolen följde liksom med. Och ullen.
Men om man ska spinna ull så måste man ha något att spinna på och eftersom sländan mestadels åker i golvet så fick det bli en spinnrock, inköpt på auktion i Rättvik. Den var riktigt bra att spinna på.

Rättvikar'n
Men så råkade jag se en riktigt fin blå liten spinnrock i en antikbod och den fick följa med hem. Vingen var visserligen illa åtgången men det fixade duktiga Frej. Efter lite behandling blev den blå en favorit.

Den blå
Svågern hade ryktesvägen fått höra att jag börjat spinna så han ropade tjänstvilligt in en spinnrock på auktion, en riktigt snofsig sak, fungerade bra den också.

Den tjusiga

Plötsligt kom pensionären (dvs maken) på att det nog fanns en spinnrock på uthusvinden och så plockades den ner och visade sig ha punktering på hjulet och saknade diverse väsentliga delar. Men en man i grannbyn ville sälja en vävstol och en spinnrock skulle man få på köpet. Jag köpte spinnrocken för hjulet var helt. Så plockade jag ihop lite spridd delar och fick ihop en fungerande spinnrock. Dottern kallar den Frankenstein.

Frankenstein
Frankenstein har en stillsam och fin målning

Dotterns kompis undslapps en fråga om skomakarläster, jag konsulterade uthusvinden och hittade fyra säckar, hon fick alltihop. En välsorterad uthusvind bör innehålla lite av varje, men när jag plötsligt hittade en spinnrock till blev jag lite förvånad och hojtade till Pensionären att det står en spinnrock här. –Menar du den där, sa han och pekade åt andra hållet. Där stod en spinnrock till, eller om det var två. Ibland är det lite svårt att se i skumrasket bland all bråte.
De fick stå kvar.

Ull är det ju inget problem att få tag i, landets 600 000 får ska klippas minst en gång om året och fårbönderna har svårt att bli av med ullen, de får betala för att lämna det på återvinningsstationerna. Sakkunniga har uppskattat att det slängs ungefär 100 ton ull varje år enbart på Gotland. Visst är det tragiskt?!
 Och tänk att det blir garn också, och det är så rofyllt och skönt att spinna och några härvor till så har jag fått ihop till en tröja av den grå ullen.